fredag 8 maj 2009

kan ändå inte sluta att tänka

Mycket på jobbet... mycket att göra... men ändå är mina tankar någon annastans.. i mitt miserabla liv... som gör sig mer och mer deppig.. känner hur jag faller.. och inga grässtrån att famla efter. Ser en helg utan att kunna spy ur mig galla här... det är många dagar till måndag.
Känner igen mig i orden som en älskarinna skrev en gång.. Jag hatar helger... ser bara fram till måndagen när man får öppna sig igen... ungefär så känner jag nu ... ser fram emot måndagen så jag får använda min "ventil" igen...

Känner ångesten komma krypande.

Måste komma på ett sätt att ta mig i kragen.... för NU är jag precis lika patetisk som jag tycker mannen är ibland... När han pucklar på sig själv med tankar att han inte räcker till... Precis så patetisk som jag tyckte han var inatt... när han började snacka när jag låg och sov.... Lika patetisk som jag tyckte han var då, just så känner jag mig nu.

Vad är då skillnaden??

Varför ser jag ner på honom när han är sån... När jag själv tar på mig den patetiska koftan själv?
Skillnaden.... för det finns en sån... Är att när JAG gör det, så håller jag det för mig själv och LIDER... När HAN gör det, så spyr han det på mig.

2 kommentarer:

  1. Egentligen är det väl heller inte så konstigt att man får ångest och mår kasst när man lever i en miljö där det inte är som det ska? När man oroar sig hur det ska sluta osv.

    Och det där med att säga att allt är okej till alla är heller inte så konstigt. Ofta säger alla att: han är inte bra för dig yadayada som om man inte redan vet. Som om man inte redan vet att det är skit. Därför håller man det oftast för sig själv.
    Men sen finns det undantagsfall. Där man faktiskt kan få mycket stöd av sina vänner. Men man ska nog välja dom med omsorg.

    Men bloggen är också bra. Väldigt bra. :)

    SvaraRadera
  2. du tar det rätt på pricken... ABSOLUT... jag känner mig maktlös.. vet inte hur jag ska ta mig ur, med stoltheten kvar.. vad man nu ska visa den mot VÄNNER??
    I med och motgång heter det ju... och jag har funnits i motgång för mina vänner.. men det är stort att visa den sidan själv.. hela jag skriker att det är fel.

    Tack för din reflektion.. det får mig ändå att se att jag inte ät HELT galen.

    SvaraRadera