när jag nästan gjorde mig olycklig på en annan människa...

Senaste i sambons virrvarr med sitt ex.... dagen efter hans son dök upp, ringde sambon upp för att göra upp när han skulle hämta sina 2 andra barn, berättade då att vi skulle resa bort fredag-lördag så flippade hon totalt!!!

- Men måste ni åka på fredag??? ... Ni kan väl lika gärna åka på lördag??

Jag blev helt paff.... Är människan dum på RIKTIGT????

Efter den vändan så tog sambon upp med vad i helvete hon sysslade med, att slänga ut en 17åring bara för han inte dansar efter hennes pipa???

Hon blev skogstokig..... sa till honom att... se till att sonen kom hem, annars så skulle hon polisanmäla sambon!!!

..... sen ringde hon upp sonen, skäller ut honom för att han har "skämt ut henne.. "

Mannens synpunkter 1

Gårdagen ja..... Kom hem efter en lång dag, då vi hade möte efter arbetstid... Lagom svalt mellan oss... snackade lite.. inget allvarligt... Sen satte vi oss och betalade räkningar.. allt ok... inget himlastormande, men lungt... sen skulle jag kolla hans CV.. hur han hade skrivit... som var planerat.. Jag läser....... "du ska nog skriva lite mer på den personliga delen..... " ... han kontrar med... "nääää... det är ingen vits, man behöver inte det... " .... vi fortsätter...... läser hans lista med jobb... det finns en lucka där varpå jag säger.... "det kommer de fråga om, vad beror det på att det inte finns något där...... "

Här tänder han till.... ögonen blixtrar svart.

"Det tar jag med dem när det är dags" ..... jag blev förvånad över hans respons så jag frågar... "men.. vad var det som hände den perioden då?" ...... Hans svar var ... "släpp det... "

Jag är kvinna.... är en nyfiken natur... börjar fundera...
Vad är det som är så känsligt????

Här är bråket igång... många ord sägs.... frustration.

Efter ett bra tag rekapitulerar vi..... vi blir öppna, nakna i orden... Vi älskar varandra.. Vi vill så mycket och ändå blir det så fel.

Han förklarar sen att han tog det som att jag anklagade honom.. han satte utsatt... han var arbetslös under en lång tid pga av sin svåra tinnitus... Detta vet jag ju... för mig är det inget konstigt.. det var hans reaktion som jag inte förstod.

Han förklarade även att han blev ledsen när jag dissade hans CV när han själv var rätt nöjd med den, att han hade knepat och knåpat med den. Han var stolt över den och jag raserade den.. så att säga..

Morgonen kom.... låg i varandras famn och vaknade till.... går upp.. och han slänger ur sig något surt... jag suckar... tänker... jag släpper det..... tar ändå upp det innan vi åker till jobbet, varpå han börjar skratta... åt vår situation... jag börjar skratta med.. vi kramas.

Vi är i fas.... Denna morgon

himmel och helvete

Det är konstigt... att en relation verkligen kan vara "Himmel & Helvete"

Mannens synpunkter

Jag ska börja med en ny sorts inlägg, jag ska helt enkelt skriva ner Mannens synpunkter och klagomål.. Varje tillfälle, för att SE hur mycket det är. Kanske är det jag som tar det fel, överdríver eller så är det faktiskt så som jag känner det ibland.

Han klagar på mig ..... ofta

Igår klagade han på att jag tittade bort, var disträ, när han berättade om något.

Jag förstår vad han menar, och kan hålla med, det är inte ett bra sätt, klagomålet är berättigat.. MEN.... I den sitsen stod vi i matkön med en vagn full med saker som skulle upp på bandet.. plus att han är den sista människan som ska prata om att vara lyhörd när det gäller att lyssna aktivt.

Man ska inte kasta sten i glashus

Efter att jag svarade att jag förstår, han har en poäng, så fortsätter han..... och sen blir han sur och martyr-aktig när han tycker att det TYDLIGEN är hans "Jobb" sen att rätta till det... att jag inte ska göra en stor sak av det... Skadan är redan gjord, HAN startade det.

Imorse så tar han sen upp min morgonrutin, mitt snoozande och att sonen och jag kommer upp för sent, för det är köer... På surt sätt... När han VET att vi är väldigt känsliga just på mornarna... Säger sen IGEN, gör ingen stor sak av detta... Skadan är redan gjord, eftersom jag tycker att han borde ha sagt det redan dagen innan. Inte när jag är nyvaken.

Sen tar han upp att han kan tycka att det känns "taskigt" att han minsann får gå upp vid den tidpunkten, när han kanske sover som bäst.... Mitt försvar är att han gått med på denna situation när vi valde att flytta ihop. Ingen vits att komma och gnälla om det sen?!?

Sen att HAN minsann kan krypa ner i sängen för att vila X antal gånger är en annan sak. Jag däremot måste till jobbet med jobbiga tankar och känslor... för att sen komma hem och ta tag i detta....

dygnets ris och ros

Dygnets ris och ros denna gång är....

Rosen var när jag stöttade mannen när han hade kontakt med sitt ex som flippade ut totalt.

Risen fick jag vid 2 tillfällen, först igår när vi var och storhandlade, han reagerade på ett beteende som jag hade, vilket jag tog på mig, okey.... sen drar han upp något annat som hade hänt dagen innan, som han sen inte kom ihåg när jag frågade om det... hallå eller.. konstigt om man biter ifrån??

Imorse väcker han mig... jag låg och snoozade... "du måste sätta klockan tidigare för att vi ska hinna. köerna är alltid tjocka... bla.. bla.. bla.... "

Visst... men säg det för fan dagen innan, bli inte sur över det på morgonen!!!!!

Jag biter ifrån igen.... suck* ... och cirkusen är igång.

förälder som beter sig som fan själv

Jag har en bra relation med mitt ex och därmed mitt barns pappa. Min sambos ex däremot är psykopat, inget snack om saken.

Igår kom sambons äldsta barn (som dessutom bara är ett bonusbarn, alltså inga genetiska band) och frågade om han fick vara hos oss under några dagar då det var "krig" på hemmaplan.

Det visade sig att mamman hade slängt ut honom, en 17årig grabb som HON tycker är en ligist. Hon har helt enkelt sagt att "hit är du inte välkommen mer.... "

Är han en ligist??
Absolut inte, en helt vanlig 17åring som strular till det lite då och då.

Hon hade även sagt att... "X (hennes x-man, ett svin till karl) hade rätt.. han sa hela tiden att du skulle bli en ligist... han hade rätt.. "

Så långt skulle jag ALDRIG sjunka.
Visst fan finns det tillfällen som man ibland önskar ungarna långt bort, men att slänga ut dem???

Inte en chans...

konsten att orka

Ibland förundras jag av styrkan man har, styrkan att ORKA fortsätta... Den finns hos mig, även om den bara pyr just nu. Men dock, den finns.

Vi har haft några dagars lugn.. Vi går lite på tå för varandra, jag SER att han försöker.. Han blev lite förvånad och framför allt rädd när jag fick mitt spel sist.. Han har nog inte helt enkelt förstått hur illa det är för min del.....

.... eller så kommer jag med bortförklaringar varför jag stannar????

prata och prata

gårdagen spenderades i soffa.. prata.. prata.. vet inte vart vi är på väg.

Han vill fortsätta.. själv orkar jag inte... orkar inte

närmre och närmre slutet

Det är med sorg i kroppen som jag inser att detta inte funkar.. vi kan inte få detta att funka.. När allt är bra så är det LYSANDE... När allt är dåligt så är det katastrof.

Igår rök vi ihop igen... rejält... Jag skrek i telefon, ord som idiot, galen fitta kom över mina läppar... Tankar som HATAR poppade upp i min hjärna.. Känner mig maktlös... Han tycker att jag inte kämpar.. (?!?!?!) Jag var så arg på väg till jobbet så jag bara SKREEEEEEK..... i bilen, där ingen hör. Det kändes skönt, men samtidigt så jävla frustrerande..... Varför klarar vi inte av detta??

Fick ett mail under dagen där han inte försvarade sig, han anklagade inte.... men kom med förslag, tankar om vad som gick fel... Timmarna gick... efter jobbet åker jag en vända... och han ringer... förbannad och misstänksam.. Vart är du på väg???

Och karusellen är igång igen... *suck*

Kommer hem... han säger på en gång att han druckit öl.. tysta.. inget bråk... bara meningar om att vi ska gå isär.... Jag är tom på ork... tom på energi.

Somnar... vaknar... somnar .... vaknar..... Lägger mig på soffan eftersom han var orolig

hur ska vi kunna klara detta?

Denna 2 veckors period har inte varit den bästa... det BORDE vara så då vi faktiskt flyttat ihop.. på riktigt... Jag tycker han betett sig som ett svin med tanke på att min son varit hemma... han har gnällt som värsta kärringen... hur rörigt det är.. hur galen och frustrerad han blir.. och sen samtidigt håller sina barn bakom ryggen.. de ska inte fatta att vi bråkar.. Sonen min är inte dum.. han har redan fattat... Och jag har berättat lite.. så han fattar att det inte handlar om honom.

Mannen sa vid ett tillfälle... att han inte vill säga till sonen saker med risk för att komma på kant med honom.. jag svarade att det är helt okey att säga till honom.. tänk bara på HUR du säger det!!!!!

Fortsättning följer.....

rättvisa

Ordet rättvisa är något som vi alla strävar efter, på ett eller annat sätt. Alla vet vi att rättvisa inte kommer automatiskt utan att man måste jobba för det.

Just nu är vi i en neråtsvacka.... han tycker jag är orättvis... han är tjurig som en gris.. tycker synd om sig själv.. Själv försöker jag lösa problemet, men det är fan inte lätt när han motarbetar en.

Det som är mest negativt är att mitt minne är bra men kort.. dvs så kommer jag inte ihåg alla vändor som han utsatt mig för... och när han sen sätter igång sina rokader så är det sååååå synd om honom.. sen skiter han i att han själv har gjort flera saker som är värre.

Hur man än vänder sig har man arslet bak.

Kom på att jag ska börja notera en lista.. vad jag har gjort för att tillmötesgå honom och hans jävla nojjor... och sen ska han får tala om vad HAN gjort?!?

Så ska jag göra....