fredag igen...

fredag igen... och en del känner ÄNTLIGEN.. den andra delen funderar... hur ska denna helg bli??

Vi är barnlediga.. somnade sams efter en bra kväll (efter en stunds diskuterande) .. en kväll som vi hade närhet innan och efter vi hade lagt oss för kvällen.

Men.... mitt i sexandet så plingar min mobil.. sms sent på kvällen... *suck*.... men.. vi fortsatte.. trodde inte han skulle göra det... jag vet ju vad han tänkte... När vi var klara så skojade vi och mös... sen kollade jag min mobil... det var ett oskyldigt sms.. såklart.. han blev lugn... vi somnade.... och nån timme efter plingar min mobil igen... nytt sms... från ett nummer som jag inte känner igen... en rolig historia... säger till mannen att jag inte vet vem det är.... att jag kollar det imorgon... somnar om.. vaknar på morgonkvisten att mannen är vaken.. som vanligt.... han sträcker sig över mig för att kolla min mobil... jag får ont i magen... kan inte somna om... men visar inte att jag är vaken. Hör han rota fram något att skriva på... så han kan kolla numret han med

Min klocka ringer på morgonen.... han ligger bredvid mig och löser korsord.. smeker mig i nacken.. "är du vaken".... Mmmmmm blir mitt svar.... Jag ligger kvar en stund innan jag går upp... han är glad.. eller.. nja.. han är inte arg, inte irriterad.... lugn bara. Vi pussas hejdå...
Kommer till jobbet.... kollar vem det är.... ett ex som jag dejtade för flera år sen.. en som jag dejtade en kort tid.. men vi blev mycket bra vänner istället... Jag har inte hört av honom på ett par år.. han brukar höra av sig med några års mellanrum.. för att snacka lite skit... och väljer han DENNA period... *suck*.. När mannen håller på att förgås av svartsjuka... vilken jävla tajming?!?!?!

Jag vet ju att han har kollat detta... och därför är det väl kanske bättre att jag tar tag i detta på en gång när jag kommer hem.. och hoppas att han är såpass lugn,

Han har vid ett tillfälle sagt att jag faktiskt inte kan belastas för att nån kontaktar mig... frågan är hur han ställer sig till det denna gång???


Det känns dock skönt att sonen inte är hemma nu.... Jag slipper tänka på att han inte ska få vara mitt i smeten.

jag har inte ett hjärta av sten...

Jag har inte ett hjärta av sten.. långt därifrån faktiskt... Jag är påverkbar när mannen vill påverka.. både positivt och negativt... Och precis så har helgen varit.. Vi har vårdat vår relation.. efter att det sjönk in hos honom att jag faktiskt menade allvar... men...

.. jag vill inte vara "pojken som ropade VARG"

Jag vill stå för de orden jag säger... och säger jag att det får räcka så vill jag att det ska framgå... men samtidigt så ÄLSKAR jag denna man utöver något annat... jag sitter i en rävsax.

Vi tog oss tillbaka... var försiktiga med varandra... kände när vi skulle backa... och när vi skulle ge varandra närhet och ömhet när det behövdes... Vi klarade av det galant under helgen.. en RIKTIGT bra helg med andra ord.

Jag hade sen planerat en tjänsteresa tis-ons och vi bävade lite för den båda två.. Jag frågade hur han ville ha det.. HUR kan jag göra för att underlätta för honom.. håll kontakten var det som vi kom fram till...

Det blev en bra resa... Jag längtade efter honom så det gjorde ont... Sov dåligt för det var ensamt.. Skickade massa sms, ringde flera gånger... Och det kändes lugnt... Känslan höll i sig till ett par timmar innan jag skulle hem..

Han ringde... jag var trött.. svarade trött... han la på.. för att sen ringa upp angående "hur jag svarade i telefon" ... och jag blev grinig... vi hade några sms där vi bedyrade att vi inte ville bråka

Han hämtade mig på station.. gav mig en kram .. halvdan.. såg inte alls glad ut.. inte vad jag hade tänkt mig.. jag hade ju längtat massa... var glad att se honom.. var glad att få krama om honom. Pussar honom och känner öldoft.... Jag tar bilnycklarna..

Sen är det igång igen... han var VANSINNIGT arg.... för att jag inte trodde honom.. att han BARA drack en öl som han hade hittat i badrummet... gapade och skrek i bilen.. jag svarade lugnt till en början.. sen släppte det.. jag skrek lika mycket.

Jag trodde honom.... men hans sätt att bli så arg gjorde att jag kände olust.. kände oro för att han ville dölja något.

När han sen, efter många timmar... lugnade ner sig.. var jag i upplösningstillståndet.. arg.. vansinnig... ville vrida nacken på honom... då helt plötsligt ville han att jag skulle lugna ner mig.. för att sen lägga sig och "gosa"

Är män inte riktigt kloka?????

Sex är det MINSTA jag tänker på när jag är arg....

Vi somnade till slut... jag gick upp imorse.. gick ut med hunden.. körde sonen till skolan... snart ska jag bege mig hemåt igen.. frågan är hur denna kväll blir??

Som "tur" är... så åker sonen till sin pappa i helgen... vi är själva... antingen kommer vi spendera helgen med att bråka.... eller älska... Frågan är VAD?!?!

han ringde...

Han ringde nyss....

Meddelade mig att sonen kommer förbi mitt jobb, så jag kan köra honom till sin pappa på min lunch... (jag sa till honom det innan jag gick till jobbet, om det blir för jobbigt att gå hemma och ha ansvaret för honom)

Det bara värker i mitt hjärta... Han bryts ner... jag vill bara hem och krama honom.. säga att allt blir okey.. att han ska kämpa..

Varför kämpar han inte??

Varför kämpar han inte.. för oss?

Jag har inte haft stora krav på honom.... men de som finns MÅSTE jag ha... och vill och kan han inte ge mig det.. är det då mitt problem???

cirkusen fortsätter...

Cirkusen fortsätter i mitt liv.. känner dock att jag går mot slutet.. sakta men säkert.. egentligen emot min vilja.. men han ger mig inget val.. Hur gör man när man faktiskt träffat "Mannen i sitt liv" .. och ändå inte kan leva med den personen??

Han är lika kär i mig som jag är i honom... men han tar kål på mig.

Det känns så otroligt tagiskt.. att när jag i "Medelåldern" träffat den rätta.. den stora Kärleken.. så blir det så här???

Kollade lite snabbt på "Bonde söker fru" igår.. det snackades mycket om hur det känns när man träffar den rätte... allt stämmer in på mig och mannen... och lik förbannat så slarvar vi bort det.. eller vi och vi.. jag tycker HAN gör det.

Hur långt ska man gå för att leva i en relation med en partner som är den stora kärleken... men ändå så fel för en???

Vi pratar.. pratar... pratar.... och kommer ingenstans.

Så... igår tog jag steget.. Jag gjorde slut... Jag har fram tills igår förvarnat.. han har inte trott mig.. han trodde nog inte mig denna gång heller.. det framkom lite senare... Jag höll fast vid mitt beslut även om jag verkligen kände att OM han hade börjat prata, vädja, bedyra att han ska ändra sig så hade jag tagit tillbaka honom.. Jag vill ju bara ha honom.. vill ha ett liv med honom.. på RÄTT sätt.....

.. men han var tyst.

Vaknade halv 1.. han var borta... fattade direkt vart han var.... och varför han inte kom hem... min son är hemma.... efter 40 minuter blev jag orolig... ringde.. inget svar.. skickade ett sms.. "kom hem... jag är orolig" .... Han kom hem.... näst intill nedbruten.

Idag sitter jag på jobbet.. han har lovat att ge fan i alkoholen idag.. eftersom mitt barn är där.. och så mycket litar jag på honom.. det gör han.. tills jag kommer hem.

.. och nu är det inte mina problem längre.... Det är hans val.

jag var nära att berätta....

Mannen har vid fler tillfällen sagt att jag måste "lida" av att jag inte kan skriva så öppet i min "vanliga" blogg längre.... att jag inte kan skriva om mansideal.. om snygga brandmän, ambulansmän, om män som man ser på tv och liknande..... Jag har hela tiden sagt att jag saknar inte den delen.. däremot saknar jag sättet att kunna skriva om det som är jobbigt... om OSS... eftersom jag har lovat honom att inte tvätta vår byk på min blogg... Gissa om han har tagit till sig det??? Att jag tycker detta är jobbigt??

Vid ett tillfälle fixade jag ju en annan blogg, på samma portal som den gamla.. men den hittade han ju rätt snabbt...

Denna är han dock helt ovetande om..

I tisdags kväll var jag nära att berätta om den, så han får läsa hur jag mår, att mina talade ord inte är skitsnack.. utan att jag menar varje ord. Jag vill att han ska förstå allvaret i detta.. Att det KOMMER gå åt pipan om han inte FATTAR att det är fel väg att gå.
Jag hann stoppa mig själv dock, för jag känner att jag inte vill starta om någon annanstans... IGEN

Ibland undrar man vad man håller på med...

I perioden när vi mådde bra så tog jag ett beslut att spendera 8 timmar i bil när mannen skulle iväg och fixa en bil... Jag tog ut en semesterdag för detta... vi gjorde det igår.

Hade jag vetat hur denna resa skulle ha artat sig, så skulle jag hellre ha jobbat.

Vi råkade i luven på varandra i tisdags kväll... och så var cirkusen igång.. Eftersom jag hade sagt att jag skulle följa med för att träffa svärföräldrarna så kände jag att jag inte bara kunde ge fan i det.

Det var precis som någon skrev i en kommentar.. "hoppas det inte blir värre nästa bråk" ,,,, just under bråket så kändes det jobbigt, stort och jävligt... med lite distans nu så känns det som en vanlig fight.... Denna gång sov dock jag i sonens säng.

Vi satt och tjafsa i nästan 4 timmar... tills vi kom fram till destinationen.. då backade han... han kände olust att hälsa på föräldrarna när vi var osams.. Jag sa till honom att han kunde vara lugn... Jag skulle spela teater.. men tro fan inte att det är äkta från min sida... så fort vi sätter oss i bilen på väg hem är det tillbaka till samma sits igen,

Nu lyckades vi dock hitta tillbaka till en lugn sits så hemresan blev bra.

ia´s lista

Stänger du av mobilen när du sover? Absolut inte, den är även min väckarklocka
Vem såg dig senast naken? Mannen såklart
Hur såg du ut på högstadiet? Lång, kurvig, långt lockigt hår.. med "skinn på näsan"
Hur kommer du se ut om tjugo år? Hoppas jag åldras med behag, är inte åldersnojjig.
Hur var du på dagis? Jag var snäll som attan när jag var yngre, tog igen det massvis i tonåren sen dock
Hur är du att ha som arbetskamrat? Hjälpsam och en flitmyra!!!!
Har du celluliter? Ja tyvärr
Biter du på naglarna? Nja, när jag har korta naglar så gör jag det, låter dem växa så slutar jag.
Har du något handikapp? taskig syn.... räknas det??
Är du rädd för att få hängbröst? Är inte mycket för plastikkirurgi men skulle lägga pengar på att "hänga upp dem" igen
Tror du gud är en man eller kvinna? Gud är ingen "person"
Svär du? Alldeles för mycket
Är du trevlig mot Jehovas Vittnen? Mannens ex är ju "sån".. och henne får man ju tuppjuck på!!!
Hur homo är du på en skala 1-10? 1
Tror du på utomjordingar? Varför är vi såååå "speciella" att vi tror att vi ska vara ensamma???? Om du var tvungen att välja en maträtt att äta resten av ditt liv, vad väljer du? Kyckling!!
Vilken mat är den största missen att bjuda dig på? Blodpudding... Nejtack!!
Har du blivit arresterad? Nej
Ljuger du? Ljuger väldigt sällan, men kanske håller undan sanningen.. är det att ljuga??
Har du kysst en polis? En dejt för MASSVIS med år sen var Polis
Är du rädd för securitasvakter? Securitas??? Skulle inte tro det.... haha*
Har du någonting att dölja? Det har väl alla... egentligen??
Vad har du på din nyckelknippa? Hem-, cykel och jobbnycklar, och ett hjärta som jag fått av min son.
Skulle du kunna gå upp kl tre på natten för att hämta pojkvännen från krogen? Absolut, för en gång kanske jag också skulle behöva bli hämtad.
Kan du laga cyklar? Njääää... har ju en man till det... ;-)
Kan du fixa med bilar? Jag kan tanka, räcker inte det??
Brukar du köra om? Är dotter till en rallyförare.... haha* .. säger det något??
Kan du baka bröd? Jag är kass på matlagning.... men BAKA kan jagVet du hur man frostar av en frys? Ja tyvärr så har man ju fått lära sig det... det görs ju inte av sig själv.. eller.. ja inte MIN frys i alla fall.
Vilken serie skulle du helst leva i? Vänner!!!! .... och.. iofs.. skulle kunna tänka mig att leva i "Grays Anatomy" med... inte för jag tål blod... men McSteamy finns ju där.. ;-)

När ska jag ta upp det??

För några veckor sen.. när mannen kom på att jag hade mailat den förra flirten... och vi hade det skitjobbigt.. så släppte jag "Bomben" att jag hade planer på att åka bort på en tjänsteresa med en övernattning... Han blev hur orolig som helst just då.. bannade mig att jag berättade det DÅ... att jag hellre skulle ha hållt käften och tagit det vid ett annat tillfälle... Så här i efterhand kan jag ju inte annat än att hålla med... Men jag poängterade om att vi alltid skulle vara ärliga... och att jag mer tänkte på hur han skulle reagera om jag INTE hade berättat detta direkt... Han förstod hur jag menade.. men sa ändå att det var ett känsligt stadie.

Nu är det klart sedan några dagar, jag har bokat hotellrum, tågbiljetter.... men har inte sagt något till mannen.

Jag vill helt enkelt inte sätta igång något..

Kanske jag är helt fel ute... han kanske inte alls jagas upp av detta.. eller så har han glömt bort detta.

Det "sjuka" i vår relation gjorde ju att jag vid ett tillfälle DÅ.. när han mådde dåligt sa att jag kunde ta med mig datorn, vi kunde snacka på msn, jag kunde till och med ta med webbkameran så han skulle se att jag VAR på hotellrummet och inte någon annanstans... hur sjukt är inte det??
Han svarade då att det inte behövdes.. när vi vid ett senare tillfälle tog upp detta igen, så sa han att jag bara hade skämtat... jag sa då att jag faktiskt hade varit allvarlig.

Nu sitter jag dock i en annan sits.. förra gången hade jag så dåligt samvete att jag hade sårat honom.. nu har det dock lagt sig.

Frågan är om hur han kommer ställa sig...

det är knappt man börja hoppas

Nu är jag inne på 4e dagen med lugn och ro... och känslan att "snart brakar det igång" börja göra sig till känna.

Igår kväll hade vi en LITEN dust.. men som vi rättade till innan det blev cirkus av det.. båda två sa hela tiden.. "jag vill inte börja bråka.. men... " På något konstigt sätt lyckades vi ta oss ur det hela... vi somnade tätt intill igen.

Jag kände redan under kvällen att det var NÅT, han var lite lägre, pratade inte lika glatt som dagen innan... frågade honom om det var något (m.a.o om JAG hade gjort något.. ) ... han svarade direkt att Näääää, med ett leende på läpparna. Han förklarade senare att det var pga att han kände sig tjock i huvudet av tinnitusen..

Det som var positivt var att vi hittade ett sätt att bryta bråket INNAN det drog igång.. och vi pratade om det i efterhand, att vi ska ta till oss det, ta till oss alla sätt att få "oss" att funka... för vi VILL ju ha lugn och ro båda två.

tänk så lätt det blir

Tänk så lätt det blir, när man inte oroas för något.
Jag känner mig helt ko-lugn just nu.. ÄVEN om jag vet att det kan ändras på 2 röda sekunder.

jag skulle ha kunnat skriva om bråken...

Jag skulle ha kunnat skriva om bråken som florerat under helgen.. om den ständiga klumpen i magen.... Men eftersom större delen av helgen faktiskt varit bra, så fokuserar jag på DET.

Igår så hade vi en suverän dag... Några promenader.. Mysig sex (om en stressig då vi inte visste om hans ena son kunde komma närsomhelst) ... Vi mötte upp just den sonen några timmar senare på stan för att käka ute med honom innan vi sa hej då för denna helg... Vi käkade kinamat, mannen tog cola och jag en öl... Vi köpte en glass efteråt... gick hand i hand tillbaka till bilen för att sen bege oss hemåt.

Vi kollade på film, uppkrupna i soffan precis som förr... Nära.. händer som rör varandra hela tiden.

Somnade sen bredvid varandra...

Jag vaknade av att mannen gick upp.... hungrig som vanligt..... jag somnar om... vaknar igen.. mannen är inte bredvid mig.. blir orolig.. sitter han vid datorn med öl framför sig?? ... Kliver upp.. går ut i köket.. där ligger pengarna på bordet.. *pustar ut* ... kikar mot barnens rum.. mörkt... klumpen i magen försvinner... kikar in.. han ligger och sover... jag tassar tillbaka i sängen.. somnar om.

Innan jag åker till jobbet går jag in och säger godmorgon och hejdå.. berättar för honom att han hade gjort mig glad inatt.. pga att han INTE hade gjort det jag trodde han hade gjort.. Han svarade.. "näää, det fanns inte ens i tanken, jag ville inte väcka dig bara, plus att det var svalare och mörkare i barnens rum"

Idag känner jag mig glad... Hoppas det håller i sig.

Deja vú....

Vi snackade igår.... vi tog även med oss kaffe i termos för att ta oss till en glänta som har blivit vår "bli-sams-plats" .. vi snackade om ditt och datt.... Vi blev sams.... för att sen hamna på kant på kvällen igen... Vi är så sköra.

Varje gång blir jag så förvånad om hur olika vi är i vårt sätt att diskutera.... hur olika syn vi har på "problemet"... hur olika vi uppfattar våra bråk.

Innan jag somnade igår sa jag till mannen... kan vi lova varandra en sak... vaddå... att vi LOVAR varandra att hålla oss i schack under tiden som hans yngsta är hos oss... (förra gången blev ju h*n ledsen) .. han svarade att han inte kunde lova, men att han skulle tänka på det.

Jag somnar... vaknar att han mår dåligt.. sover dåligt.. och när han väl somnar så har han mardrömmar... vet och förstår att han har det jobbigt... då börjar han tycka synd om sig själv.. om att han inte är "tillräcklig".. jag blir riktigt arg eftersom han väckte mig... säger till honom att GLÖM att du kan väcka mig och få mig att bekräfta dig.. det hade du fan kunnat göra under kvällen när han till slut blev helt tyst.

Jag sa även med hög, kall röst.. "du snackar så jävla mycket om vad som är fel, om hur du ser det.... men har du NÅGON gång gett oss något förslag om hur vi ska lösa det???? Någogång????"

... Han var tyst

Hur man än gör... så har man arslet bak.

kan ändå inte sluta att tänka

Mycket på jobbet... mycket att göra... men ändå är mina tankar någon annastans.. i mitt miserabla liv... som gör sig mer och mer deppig.. känner hur jag faller.. och inga grässtrån att famla efter. Ser en helg utan att kunna spy ur mig galla här... det är många dagar till måndag.
Känner igen mig i orden som en älskarinna skrev en gång.. Jag hatar helger... ser bara fram till måndagen när man får öppna sig igen... ungefär så känner jag nu ... ser fram emot måndagen så jag får använda min "ventil" igen...

Känner ångesten komma krypande.

Måste komma på ett sätt att ta mig i kragen.... för NU är jag precis lika patetisk som jag tycker mannen är ibland... När han pucklar på sig själv med tankar att han inte räcker till... Precis så patetisk som jag tyckte han var inatt... när han började snacka när jag låg och sov.... Lika patetisk som jag tyckte han var då, just så känner jag mig nu.

Vad är då skillnaden??

Varför ser jag ner på honom när han är sån... När jag själv tar på mig den patetiska koftan själv?
Skillnaden.... för det finns en sån... Är att när JAG gör det, så håller jag det för mig själv och LIDER... När HAN gör det, så spyr han det på mig.

det regnar...

.... passar mitt känsloliv =(

varför kan inte jag ha det så??

Läste hos någon att hon såg fram emot helgen, att få tillbringa helgen tillsammans med sin man.
Läste hos någon annan att hon blev varm när hon tänkte på sin man
Läste hos någon annan att hon blev lugn och harmonisk när hon var tillsammans med sin man.

Själv känner jag bara ... Neeeeej... Hur ska vi klara denna helg???

jag känner mig så FALSK ibland

Ibland känner jag mig så förbannat FALSK... Har skrivit massa goa saker om Mannen i mitt liv i min "gamla blogg"... ord som egentligen stämmer... men det är ändå inte hela sanningen.. Långt därifrån... Pratade dessutom med min bästa väninna häromdagen, hon frågade hur det var.. jag svarar att det är okey... Min mamma frågade samma sak nyss... och jag svarade okey.

Och ändå håller jag på att rasa ihop... bit för bit.

Jag hatar mig själv för att jag blivit "sån" ..... som en "misshandlad kvinna" ... som en misshandlad kvinnas bortförklaringar..: "han menar inte riktigt så... "

Jag mår illa.

Jag hade fått en kommentar av en av mina första bloggkompisar där han var såååååå glad för min skull.. han hänvisade till ett inlägg som jag skrev när jag var lycklig... och jag känner mig så FALSK

Jag är långt från Lycklig!!!

jag har egentligen ingen aning....

Jag har egentligen ingen aning om HUR många som följer min väg genom livet. På den gamle bloggen hade man ju en räknare som man kunde följa.. Man kunde lätt se vad det var som "drog" folk att läsa... Sex, visst.... men det inlägget som drog mest under den tiden var när jag träffade en man som blåste mig TOTALT.. Jag var helt knäckt ett tag.... Kan inte ta upp den här då jag är livrädd att "nån" ska hitta mig. Detta ÄR min ventil, min anonyma ventil... (ja förutom en då som faktiskt prickade rätt när h*n gissade att ía var X på den andre bloggen)

Eftersom mitt kärleksbekymmer DÅ drog till sig så mycket besökare så kan man ju inte annat än att fundera, på hur många som följer min ibland patetiska väg?!?

Undra....

Undra om man kan få sig lite massage ikväll.. Har så förbannat ont i nacken och ena axeln.. Har jobbat som satan och det känns i kroppen vill jag lova... Jag har till och med ont i röven.. stickningar efter att jag inte kunnat lyfta mig från stolen för det ringt så jäkla mycket.... haha*

Men...... det visar sig.

upp och ner

det är konstigt hur lätt man svajjar i sina känslorJag har känt ett lugn i magen som jag iofs känner som väldigt vacklande.. men den har dock funnits där.Får sen ett sms från mannen.. "jag har försökt ringa dig, ring mig när du får möjlighet"

Jag ringer upp.. han börjar med..

- Hur ligger vi till med pengar?

Det vet du... det sa jag igår.. (några få 100-lappar) .. känner hur min goa känsla försvinner på studs

- Kan jag köpa snus?

Jag suckar.. vad ska man svara?? Jag har hela tiden sagt att jag inga problem har med att han snusar... men nu är jag så lesspå hans "slarveri" med pengar, dvs att han har tagit mina pengar för öl och sånt.... så jag vill inte ens svara...

- Jag fixar mer pengar nästa vecka..

Jag svarar... Jo, men jag vill inte tala om detta NU, är det sån panik??? Jag kanske har andra utgifter som måste betalas??

Jag känner mig elak... men samtidigt så har jag fått "gömma" pengar för att jag ska få behålla dem själv.. för att kunnaköpa mjölk och annat.

Fan... Jag blir GALEN

jag vet inte hur man ska hitta tillbaka till känslan

Ibland funderar jag.. hur ska vi komma tillbaka till den goa känslan... den när allt bara kändes helt rätt.... Har vi gått för långt i vårt "sårande" att det är förstört??

Jag vet inte... faktiskt

Men.... när man får ett mail med dessa ord...... så kan man ju i alla fall hoppas

"...tänkte på dej..tänkte på hur mycket jag älskar dej, och jag vill verkligen inte att vi ger upp våran kärlek..för den är vår och väldigt speciell."

så romantisk så det blir "slibbigt"

Min granne berättade igår om hennes exman som ska gifta sig inom kort... Hon berättade om honom som var väldigt romantisk på deras tid, så där så det blir slibbigt... det blir helt enkelt för mycket ibland. Hon berättade att han ska gifta om sig och sättet han hade friat till den nya kvinnan.

Han hade tatuerat in bokstäverna W Y M M??

D.v.s Will You Marry Me??

Hallå eller.... haha*

Första tanken är... hur genomtänkt är DET då??
Andra tanken... mmmm..... han kan ju använda det vid flera tillfällen.... haha*

det var en bra kväll...

Jag hade en bra kväll... mitt yrväder till väninna kom till jobbet och hämtade mig... åkte hem till mig, visade upp vårt halvfärdiga hem... för att sen bege oss till vår f.d kollega som alltså bor i huset ovanför mig.... en görgod chokladkaka serverades till kaffet.. Mums!!

3 timmar senare lämnade jag grannen med en god känsla i magen efter att vi skrattat så vi kiknat... Detta var precis vad jag behövde.

Väl hemma... kommer innanför dörren.. klumpen i magen kommer direkt... vi tassar runt varandra.. börjar snacka lite.. blir oroliga båda två.. slutar med att mannen sätter sig i det andra rummet... Jag börjar kolla på "Grey´s anatomy".... fick mig en tankeställare där.... Hur skulle jag reagera om Mannen dog, om han helt plötsligt försvann från mitt liv?? .... Kom fram till att detta funkar inte.. med att vara tysta... det funkar inte att diskutera, för vi når inte varandra heller

Jag gick in i barnens rum.. mannen ligger i en säng... jag går raka vägen fram, lägger mig på honom och kramar honom... hör hans förvånande andetag.. känner hur han kramar om mig krampaktigt.. Känner hur min klump i magen bara försvinner.... Vi är tysta.. håller bara om varandra.

Vi kom fram till att ibland så måste man bara släppa saker.... Så det gjorde vi igår.

Ikväll ska jag ha kul...

Ikväll ska jag ha kul.. en f.d kollega ska förbi mitt jobb och hämta upp mig... sen hem till mig, så hon får se vart jag numera bor... (mannen sa igår att han skulle "hålla sig undan"... vilket jag iofs tycker är löjligt, men jag brydde mig inte att säga nåt)..... sen ska vi till ytteligare en annan f.d kollega som bor huset ovanför mig.. dit och fika och skvallra.... och jag har hört att hon igår bakade en "chokladkaka" för det fina besöket.

Ikväll ska jag ha kul...

en kväll i lugnets tecken...

En kväll i lugnets tecken hade vi igår.. dock pga fel anledning.. Vi går och surar båda två.. säger inget.. tittar inte på varandra.. säger vi något så är det enstaka ord. Jag känner att detta är fel väg att gå det med, men samtidigt kan jag inte bara släppa och inte vill jag ta tag i denna skiten heller... men samtidigt känner jag att jag är nära gränsen för nervöst sammanbrott OM han skulle säga något.. Känner mina taggar utåt bara väntar på en chans att göra sitt jobb.

Vad fel det känns...

Som mannen iofs sa häromdagen.. "din stolthet och min svaghet går inte ihop... "

Så rätt han har.

jag har sagt så mycket elakt

Den senaste tiden så tycker jag att det bara öst ur mig massa.. jag kan inte stoppa mig.. Mannen sa häromdagen att det bara lyser hat i mina ögon... visst sjutton blir man rädd då... några månader tillbaka i tiden så fanns det inte på världskartan att jag skulle KUNNA känna så... men.. så är det... Ibland HATAR jag honom verkligen!!

Igår sa jag till honom... "du är fan missbrukare..... "
Snus.. som jag aldrig sagt något om... Alkohol... små mängder men ändå i fel syfte.... Insomningstabletter... vilket jag i början sa att det är väl självklart eftersom han inte kan sova... Sex... för att slappna av

Inget av dessa är väl egentligen konstigt.... många snusar.... många dricker... några måste ta till hjälp för att kunna sova... sex gillar vi väl många??

Men... det blir när det används i fel syfte som det blir så fel.

känner att mina känslor slåss

Jag känner hur mina känslor slåss inom mig.. en del älskar honom vansinnigt,.... en annan del hatar hans beteende.. hans ord.. hans handlingar.

Igår kom jag hem... när jag kom innanför dörren säger han.. "gå ut med X" .... jag suckar... tar hunden och går ut... HON är i alla fall glad att se mig... Jag går in sen... plockar lite.. säger inget.. känner att jag kan hålla tyst i evighet.. känner enbart anti-känslor... han börjar sen prata, om vår sits, lugnt i alla fall.. Jag slänger upp kvittot och säger.. "snacka inte om ärlighet, du sa till mig att du inte hade druckit öl den senaste tiden,,,, " ,,,, han försvarade sig med att "jag räknade inte 3 öl som att dricka".

Herre gud, Giv mig styrka.... säger jag bara

Vi diskuterade sen... inte med onda ord, men ändå med taggarna utåt båda två.
Jag började baka igen... för kakorna var slut.. antog att sonen hade plockat med den sista påsen.... När jag var klar så tog jag ett par kakor och satte mig i soffan... sa inget till mannen, för han plockar ändå om han känner för det... efter en stund säger han.. "bakar du demostrativt för att du tror att jag ätit upp dem så har ju fel, X tog med sig dem imorse.. " .... Nej, det gjorde jag inte...

Lite senare ringer det på dörren.... det är hyresgästföreningen... hunden skäller.. hon är helt galen... får mannen att ta henne och så lyssnar jag på "gubben"... han frågar om det är mitt namn, och att jag kanske är inneboende... säger sen att de inte fått napp här innan, men det "kan bero på språket"..... Här ilsknar jag till... "du hade mig fram till sista meningen... här kommer du och utgår från att det är pga att det är en utlänning som bor här.... " .... Gubben harklar sig, ser lite skamsen ut.. börjar förklara, att det handlar om att han inte kan språket...... I den stunden kommer Mannen, arg som fan... säger att vi inte är intresserade... tar tag om handtaget, över min hand och drar igen dörren mitt framför näsan på gubben...

och jag flippar totalt!!!

Vem FAAAAN tror du att du är?????
Komma här och bestämma... dra igen dörren när JAG pratar med gubben..
Är jag inte "stor nog" att prata själv??
Är mina ord inte tillräckligt?
Tror du att jag inte skulle klara av att sätta gubben på plats??

Han svamlar om något.... kommer inte med något svar.

Sen sitter vi i soffan hela kvällen utan att prata med varandra.

Jo.. sonen ringde och berättade att han hade glömt en lapp som han behövde, jag sa att jag skulle köra dit ikväll med den.... mannen säger när jag har lagt på.. "kan du inte skicka dem istället, bromsarna är skitkassa och jag vill nog inte att du kör den" ........ i vanliga fall så skulle jag ha tolkat detta som att han är "rädd" om mig.. Nu kändes det mest som ett bemästrande av mig.

Fy fan vilken sits jag sitter i nu.... Ser till och med fram emot inventeringen under helgen.. så jag slipper tillbringa tid med honom... Hur fel är inte det???

det finns saker som är positiva

Jag har fått några kommentarer om att "du borde lämna honom... " ... och gudarna ska veta att jag tänkt så själv.. Jag har dessutom talat om för Mannen vad som kommer ske OM det inte blir någon förändring.. och eftersom han är som "Dr Jekyll &Mr Hyde" så förstår han ibland, och är ångerfull så det förslår.... för att nästa gång se allt i svart.

Jag VET att jag till slut kommer lämna denna man.. till slut... jag är dock inte där än... för än så länge är det positiva det som överstiger det negativa... och Gudarna ska veta att han är så jäkla underbar i de lägerna.. Vid de tillfällerna är han min "soulmate" och jag kan inte tänka mig att leva utan honom.

Häromdagen... i lördags.... jag var och hälsade på min väninna som vi hjälpte att flytta för.... efter det skulle jag förbi affären och handla lite.. får ett sms från mannen.. "om du skyndar dig så hinner du förbi bolaget, så kan du köpa en flaska vin, jag tycker du ska unna dig det... " ... Jag satt i valet och kvalet... men valde att avstå.. kände inte riktigt för det... köpte det jag skulle, köpte med 2 öl.. som JAG skulle ha... åkte hem.... mötte granntanten utanför som berättade att Mannen precis stuckit ut med hunden för en springtur..... Jag låste upp dörren... Möts av hög musik.. Whitesnakes... hela jag ler... går in och börjar plocka... ser att mannen lagt en post-it lapp med orden "Älskar dig!!!"

Jag blir så glad.... Mannen har tänkt till.... =)

Jag kastade mig över potatisskalningen... glad i hågen.. Mannen kom hem till slut... Jag drog ner volymen.. och han sa.. "jag kan sätta i proppar så du kan lyssna... " Han lider ju av tinnitus och klarar inte av så höga volymer.... Jag gav honom en kram... Jag är mer än nöjd med den stunden jag fick själv.. med hög musik.. Med Whitesnakes

Han berättade att han såg en syn framför sig... att jag satt lycklig, på balkongen med ett glas vin i handen..,. med hög musik

Jag åker till jobbet........

Innan jag åker till jobbet... tar jag med mig hans plånbok... exakt varför jag gjorde det vet jag inte... ville jävlas med honom.. ville stoppa honom göra vad han eventuellt skulle göra.... efter som han "behövde" bilen.

Jag åker till jobbet.... inom en timma ringer han... "Vart är min plånbok... PLOCKA fram min plånbok!!!" .... Jag svarar lugnt och fint..... "Nej. det kommer jag inte göra... "
Mellan kl 09:00 och 09:45 ringer han konstant.... du MÅSTE säga vart den är.... Svar Nej.... det är MIN plånbok.. Svar; du tog MINA bilnycklar... Jag ska bara köpa 2 öl... Svar; du kunde ha sparat några av de du köpte igår............. Jag håller på att skaka sönder här, jag behöver ölen... Svar; det skiter jag i.... Jag kommer vända upp och ner på lägenheten..... Svar; gör du så...... Jag kommer packa ihop dina saker.... Svar; gör du så.... osv osv

Jag kan vara fruktansvärt kall om jag vill.... Precis där är jag nu!!

Jag har kollat hans plånbok.. såg ett kvitto från i torsdags morse.. han hade köpt 3 folköl på tappen.... efter att han hade kört min son till skolan.

Han ska få höra när jag kommer hem...

Fortfarande vet han inte att plånboken är hos mig... Jag sa till honom att han kan komma hit och hämta de "30 spännen" som fanns på hans konto.... för det var ju BARA det han skulle använda.. 2 öl så är han på banan igen... "för annars kommer jag dricka mer ikväll istället.. och det vill jag inte.. jag vill BRYTA detta nu"

Jo tjena...

att behöva skriva för att "komma ihåg"

Just nu känns det som att jag skriver för att "komma ihåg".... för att kunna motbevisa mannens förklaringar... sina bortförklaringar snarare.

Jag har haft en underbar helg... vi har tagit tillvara på dagarna på bästa möjliga vis.... vi har styrt runt eventuella hinder för att hålla oss på rätt väg... båda två iofs även om det känns som att det är jag som "styr" mest.

Sonen har i stort sett "bott" på Liseberg under helgen då han fick ett Guldpass i helgen.... Så han har inte känt av vår fina stämning... lördag kväll somnade jag med ett leende på läpparna.. Vi hade haft en dunderdag... alla problem som bortblåsta... tänkte... imorgon ska sonen vara hemma med oss hela dagen... mysigt att han får se denna sida och inte bara massa "bråk"

Vaknade på söndag morgon av att Mannen STEGAR upp.. slår igen en dörr... går och lägger sig igen.... jag fick genast ont i magen.... en stund senare skriker han... "X, stäng dörren!!!!" .... efter en stund muttrar han.. jag kliver upp.. går och stänger sonens dörr... går och lägger mig... och den dagen är åt helvete.

Vi tar en liten promenad lite senare.. mannen frågar.. "vad är det???" .... jag förklarar... han fattar inget... han SLOG inte igen den.. han stängde igen den.. men att han felbedömde hur hårt han stängde... sen med ord... "Ska JAG springa upp och stänga hans dörr menar du???" ..... Neeej.... men man kanske inte behöver vråla det klockan 6 på morgonen.. det finns fler som sover?!?!

Vi snackade lite mer.. blev "sams"... och åkte hem..... han sätter sig i soffan... tyst... jag fixar maten... han sätter sig.. tyst... inte ett ord... går från matbordet.. inte ens tack för maten... jag känner att jag kokar.... han frågar sen om vi har några huvudvärkstabletter??? Några minuter senare skäller jag ut honom... bete dig som en vuxen man för fan... du kunde ha öppnat käften innan och sagt att du hade ont i huvudet, så slipper vi tro att du är arg och sur.... Till och med sonen märkte detta

Han svarar inte ens...... går och lägger sig.

Senare.... jag och sonen bestämmer oss för att baka, vi åker till affären, jag frågar innan.. "ska du ha nåt??" ... svar nej.... Vi kommer hem... han tar bilnycklarna.. åker iväg.. "jag ska iväg en stund.... " ... jag fattar direkt.. han ska köpa öl.

Vi bakar.. han kommer hem.. "jag köpte 2 öl"..... jag svarar inte ens... Han börjar sen gnälla... "jag vill inte se det här skitprogrammet.. vill du verkligen se det??" ... svar Jaaa...... han suckar... efter programmet är slut... han frågar om jag ska se ett program... sen byter han.. samtidigt som han säger.. "kan inte du se det där programmet med sonen"... Jag går in i sonens rum och börjar kolla på "Bones"... ett program som jag vet att Mannen inte gillar.

Jag får en känsla i magen.. går upp och gömmer min plånbok... ibland går han och tar pengar för att köpa öl.... efter en stund... mannen klär på sig.. går ut.. kommer in igen.. "jag behöver en 10a" ..... nej tyvärr säger jag... "var är din plånbok??"... den har jag gömt.... Jag vet att jag kommer få fan för detta senare.. men jag bara måste.

Mycket riktigt..... han kommer hem med mer öl.... sätter sig och knäcker den ena etter den andra... jag säger inget.. kollar bara snett på honom... sen är karusellen igång.. han kastar massa skit... om mig och mina "lovers" som jag haft genom tiderna... om han, han, och han.... hur jag fortfarande håller kontakt med dem.. för bekräftelsens skull... Jag svarar först... skärp dig nu.. du vet hur det ligger till.. Jag hör mig själv bli mer och mer elak, hånfull mot honom, i takt med hans pajkastning.. hans slöddrande.. Han ÄCKLAR mig just då,

Jag säger ännu en gång.. "du borde ha en thailändska, som ställer upp på all den här skiten... " ...... Han blir skitarg..... "Hur faaaan kan du säga något så himla dumt"

Vi går och lägger oss efter en stund.... Han tar täcket och lägger sig på soffan.. skönt... Jag somnar.. vaknar av att han stapplar ut på toa.... kommer tillbaka... och han har tydligen glömt att han sov på soffan.... lägger sig bredvid mig... tätt... han luktar gammal fylla.... yeäck.. han försöker ta mitt täcke... efter en stund så hämtar han sitt täcke... jag känner mig äcklad (vart kom DEN känslan ifrån???) .. går och lägger mig i soffan.. somnar

När jag vaknar.. kliver upp.. han har tagit mina bilnycklar... jag blir arg... han säger att han behöver bilen.. till vaddå??... han svarar inte.... jag säger till honom att han är en äcklig fyllgubbe.. tar cykeln till jobbet

storyn är inte slut ännu....