det är knappt man börja hoppas

Nu är jag inne på 4e dagen med lugn och ro... och känslan att "snart brakar det igång" börja göra sig till känna.

Igår kväll hade vi en LITEN dust.. men som vi rättade till innan det blev cirkus av det.. båda två sa hela tiden.. "jag vill inte börja bråka.. men... " På något konstigt sätt lyckades vi ta oss ur det hela... vi somnade tätt intill igen.

Jag kände redan under kvällen att det var NÅT, han var lite lägre, pratade inte lika glatt som dagen innan... frågade honom om det var något (m.a.o om JAG hade gjort något.. ) ... han svarade direkt att Näääää, med ett leende på läpparna. Han förklarade senare att det var pga att han kände sig tjock i huvudet av tinnitusen..

Det som var positivt var att vi hittade ett sätt att bryta bråket INNAN det drog igång.. och vi pratade om det i efterhand, att vi ska ta till oss det, ta till oss alla sätt att få "oss" att funka... för vi VILL ju ha lugn och ro båda två.