en kväll i lugnets tecken...

En kväll i lugnets tecken hade vi igår.. dock pga fel anledning.. Vi går och surar båda två.. säger inget.. tittar inte på varandra.. säger vi något så är det enstaka ord. Jag känner att detta är fel väg att gå det med, men samtidigt kan jag inte bara släppa och inte vill jag ta tag i denna skiten heller... men samtidigt känner jag att jag är nära gränsen för nervöst sammanbrott OM han skulle säga något.. Känner mina taggar utåt bara väntar på en chans att göra sitt jobb.

Vad fel det känns...

Som mannen iofs sa häromdagen.. "din stolthet och min svaghet går inte ihop... "

Så rätt han har.