Är han typiskt man, eller bara en osäker person??

Vi tragglar på som vanligt.. krockar rejält mellan varven... såååååå olika i vårt sätt att se på saker och ting... Han snackar om den osäkerheten han känner när han läser när jag skriver på FB.. om min jakt på kommentarer... enligt han.

Han är själv rätt ovan med nätsnack.. men proffs på att hitta allt jag har skrivit... han hittar länkar och bilder och massa annat skit på datorn... ställer mig mot väggen och jag försöker förklara så gott jag kan.. utefter hur jag själv FATTAR saker och ting.

Under den korta perioden som vi var isär.. så skrev jag på FB en gång om att John Norum var en "läckerbit" på 80-talet men att han numera är en gammal gubbe.... HAn hakade då upp sig på att jag använt ordet "läckerbit". Sen skit samma att det handlar om en person som jag aldrig träffat, aldrig kommer träffa och framför allt att det var DÅTID. Han snackar om respekt mot sin partner... och jag försöker förklara att det inte handlar om vad jag egentligen tycker.. utan mest "tjöt"

Varför ska det vara så konstigt??

Jag köper att man kan kräva respekt från sin partner men då ska man fan ge det med.. och det är DÄR som allt blir fel... Vart tog respekten vägen när det gäller mot mig??? Jag mår skitdåligt när han bråkar med mig och att det alltid handlar om mig, aldrig att han försvarar sig eller förklarar varför han beter sig som han gör.

Igår hade vi 1 års jubileum... Under sommaren har jag planerat, pratat.. om vad vi ska hitta på.. åka iväg på en weekend?? Det slutade med att häromdagen så bestämde vi att vi skulle gå ut och äta, och en bio... Vad hände tro???

Jo.. eftersom han startade upp en diskussion och jag hängde på.. bestämde mig sen för att DENNA gång kommer jag inte vika mig när han tycker det är slutdiskuterat... jag måste oxå får feedback för det som jag har problem med... detta slutade med att vi sov i varsin säng..... och 1års dagen spenderades utan att fira.

Det var han som startade det... då är det upp till honom att rätta till det.

Tänkte på väg hem efter jobbet.. "kanske han har fixat någon god middag... fixat den cuppochinon som han LOVADE mig"...... kommer hem.... Icke sa Nicke

*ia sårad*

han håller sig.

Jag "Bor" nu numera hemma igen.. från och med i söndags är det "Officiellt"... den andre lägenheten är uppsagd och jag är "Hemma" igen.

Vårt jobb fortgår precis hela tiden... mycket snack... lite tjafs då och då.. jag är bättre på att styra undan bråken än vad han är.. men han försöker... och min förhoppning (och krav) är att han ska bli bättre på det.

Igår var det 3 veckor sen han drack... han är fortfarande bestämd.. han sa att han inte varit helt ren i 3 veckor på 6-7 år... och att han känner att kroppen börja förändras lite... han sover bättre på nätterna.. häromnatten sov han i 5 timmar.. han var helt paff när han vaknade. han somnar fortfarande på sömntabletterna men meningen är ju att de ska bort de med till slut.

Det är inte lätt detta.... men samtidigt så vet jag ju hur jävla fel det kändes när jag var ifrån honom.... men är jag riktigt ärlig så hade jag inte flyttat hem om jag hade haft en egen lägenhet.. då hade jag kunnat stötta honom på "avstånd"..... men att bo bland en främlings saker.. Njääääää.

jag vänder kappan efter vinden

Jag har kommit på mig själv.. att vända kappan efter vinden... jag är fan inte bättre än någon annan tydligen. Så vad är det jag gjort????

Jo.... (efter låååååångt samtal med Mannen igår) bestämt mig för att flytta hem igen... just den grejen var inte svårt att besluta eftersom jag LÄNGTAR hem.... Sen får vi se hur länge jag pallar med vårt stormiga liv?!?!

Men faktum är... Han är DELVIS en förändrad man... fokuserad.. viljestark... och självkritisk.

Han är Mannen i mitt liv.. och det visade sig att vi inte kunde vara ifrån varandra ens om vi flyttade isär... så... vi (jag) bestämmer oss för att kämpa vidare.

den stora kärleken

Läste ett inlägg om den "stora kärleken"... om den finns på riktigt eller bara i våra fantasier.

Jag har träffat den "stora kärleken"... Mannen... Han är min stora kärlek.. på gott och ont.. Jag har aldrig varit med om maken till en människa som kan göra mig så lycklig, men i stunden efteråt göra mig så olycklig.

Hur mycket ska man kämpa för att hålla kärleken vid liv??

Jag har ju gjort mitt val, genom att flytta... men även om det är skönt att det är LUGNT så blir kärleken desto starkare.. saknaden gör att man blir påmind om hur jäkla kär man är.

Hur man än gör, så har man arslet bak.

man är inte klok

Man är inte klok.... eller så är jag typiskt kvinna.

Var ju hos Mannen igår... kände direkt att stämningen från gårdagen inte var densamma... detta lägger jag naturligtvis inte enbart på honom... och efter en stund med att 2 personer sitter i soffan och knappt pratar.. så valde jag ju att gå hem. Han respons på "nej, nu går jag hem" var.. "gör du... okey"

Inte riktigt den responsen man vill ha som kvinna.. för ibland vill man ju bli stoppad.. och nu så här i efterhand ville jag nog att han skulle stoppa mig, be mig stanna.. säga att han inte ville att jag skulle gå.

Det är ju inte rättvist mot männen, att de ska veta NÄR de ska göra det, och när de ska låta en vara.

Väl hemma.. inget sms.. vilket jag på promenaden hem tänkte och kände att det vore skönt med lite time out, ingen kontakt.. så här i efterhand vill man ju att han ska höra av sig.

Kommer till jobbet, kollar min mail.. icke.. inte något mail... som han vet att jag uppskattar... och jag känner mig själv sjunka... inte ett livstecken...

.. men å andra sidan så får han inget livstecken från mig heller... så varför skulle jag vara bättre??

jag saknar slumpen

Jag gillar denna bloggsajt... men saknar en slumpknapp som BARA plockar svenska bloggar. =(

hemma igen

Kände att det gick lite väl snabbt nu... redan när jag kom dit så fick jag en släng av obehag.. Jag vet att Mannen är väl medveten om vart jag står, och respekterar det... men ändå fick jag en känsla.

Dryga timmen senare så gick jag hem.. Nu sitter jag här i soffan, med filten på mig och en öl i glaset... Känns rätt okey faktiskt.

jag ska trilla igen...

Jag ska trilla tillbaka lite ikväll igen... känner mina murar börja rasa.. Ska träffa Mannen.. vi ska ha en filmkväll är tanken.. jag är fortfarande hemma så jag ska väl pallra mig iväg snart

Sex... Mmmm.. vi får se... Kanske blir en vända... Det var LÄNGE sen nu...

jag trillade tillbaka... delvis

Jag spenderade kvällen i mitt "gamla" hem tillsammans med Mannen..... Pratade lite med jämna mellanrum... och det slutade med att jag sov kvar där. GUD va skönt jag sov, i min egna säng.

Det är svårt att släppa taget om kärleken i sitt liv... helt klart... vet inte hur detta kommer sluta.
Jag är definitivt klar med att jag INTE gillar att bo i 2a hand.. bland andras saker.

Jag längtar hem... just nu känner jag att det där ÄR mitt hem.. har ju känt lite si och så med det under vår tid ihop.

Han säger att han inte kan och vill "lova" saker och ting, mycket på grund av att jag tycker han lovar och lovar och inget håller.. En sak som han däremot BEDYRAR... är att han aldrig mer ska hota med .. "du ska ut ur MITT hus". Han säger att han lovar att han jobbar stenhårt på att vi ska få det bra tillsammans. Han berättar dagligen om olika "aha-upplevelser" som han får... när han inser hur han talat till mig, hur han behandlat mig.. och hur jävla uppåt väggarna han är.

Jag känner mig som Gudfadern

Jag ska hem till Mannen ikväll.. körde förbi där och lämnade bilnycklarna för några timmar sen.. jag har ju fortfarande bilen.. fick ett sms tidigare idag.... "kan jag ta bilen en sväng senare.. " ... det är hans bil.. *L*

Han ville att jag skulle komma dit ikväll, ta en fika, kolla på fri-idrotten.... jag känner mig svag och sa ja... inte motvilligt, absolut inte.

Jag känner mig som Gudfadern

"Just when I thought I was out, they pull me back in."

... men jag behöver NÅGOT

jag har ju förut klagat på berg - och dalbanan som Mannen och mitt liv har varit.... tänkte att den skulle försvinna när vi går isär... men faktum är att den fortgår... men istället för karusellen bestående av ilska och lycka så består den nu av sorg och längtan.. Längtan är sjukt stor.... blir förvånad att den kan vara så. Flera gånger igår så var jag på vippen att gå hem och krypa ner i VÅR säng. flera gånger vara jag på vippen och skicka ett sms och fråga om jag kunde komma hem.. Jag stod emot men gudarna ska veta att det var svårt.

Vi tog en sista promenad på kvällen med hunden.. pratade lite mer (istället för de sms som växlades innan) ... Mycket av det vi pratade om var sånt som vi redan pratat om... inget var nytt... Jag förklarade hur utsatt jag känner mig.. hur skadad jag blivit av hans sätt.. hur gärna jag skulle vilja lita på honom... hur gärna... Men nu är det som det är.. han kan heller inte lova mig något eftersom jag har skällt och gapat om hans löften som han hela tiden bryter.. "jag vågar inte lova dig något längre, eftersom jag är så rädd att såra dig igen... "

Jag försöker förklara för honom att jag är helt ute i kylan.. försöker SE det han gör... det han gör som är annorlunda än förut... visst, han står emot alkoholen.. men jag är mer intresserad av hur han kommer hantera sitt kontrollbehov, sitt humör som riktas mot mig?!?... Inga svar där ännu dock.

Jag förstår att man inte kan få några garantier... men jag behöver NÅGOT.

.. tiden från varandra är i alla fall nyttigt... Man blir mer och mer säker på hur stor ens kärlek är.

varför kan inte hjärna och hjärta säga samma sak??

Varför kan inte hjärna och hjärta säga samma sak??

Jag har varit "hemma" 3 ggr idag.. för att vi har pratat, pratat och sen har jag flygit i taket gång på gång.. jag har så mycket ilska inom mig som måste ut.. innan tänker jag att jag ska ta det lugnt... men det hjälper inte... Mannen säger att "få ur dig det, jag kan ta det.. skäll, gapa och skrik bara.."

Det är så konstigt.. när jag inte är där, så kan jag bara tänka på att jag vill vara hos honom... när jag är där så är det bara så jobbigt, jag vill bara därifrån. Sista ggn jag rusade ut därifrån tänkte jag att jag ska inte ha ngn kontakt med honom på flera dagar.. hinner inte mer än innanför dörren här så längtar jag tillbaka.

Han vill att jag ska flytta hem igen.. "sov här några nätter och känn efter.. jag kan sova i ungarnas rum om du vill... "

Jag sa till honom att det är hans olika signaler han sänder.. gången innan jag kom hem så uppfattade jag det som han ville ha det som vi har nu, jag bor här och han där och sen att vi tar oss tillbaka till vårt liv... han förklarde det som att inte VÅGADE vara ärlig just då.. han vågade inte säga att han ville att jag skulle flytta hem eftersom han trodde att han skulle jaga bort mig då.

Jag vet bara att jag inte kan leva som nu... bo här och han där.. och sen att vi har daglig kontakt... det får vara antingen eller..

morgon

Jag var uppe med tuppen idag... sonen ligger i soffan och sover.. (han vill inte sova i hyresvärdens dotters rum) .. jag sitter här med en kopp kaffe.. Känner mig sådär.. igår var det en jobbig dag.. hade massa konstiga tankar och längtan efter mannen.. Var dit en kortis och snackade... berättade hur det kändes att bo där jag bor.. att det känns som jag lever i ett vakuum... vet inte riktigt vilken väg jag ska ta.. ska jag bryta helt och hållet.. och packa med mig allt och hyra typ ett förråd på shuurgard... eller ska jag ge honom "tiden" att hela sig själv... hur utsatt jg känner mig att ge honom mer tid... vad händer om han inte lyckas nu... jag menar... han har ju misslyckats förr... Då har jag ju gett honom ännu mer tid.. och jag måste börja om.. bryta igen.

Jag förklarade att när jag ringde angående denna lägenhet var tanken att bryta helt.. att nu räcker det... vi var helt avslutade... men dagarna har gått.. vi pratar fortfarande.. och det ÄR skitjobbigt eftersom jag faktiskt ÄLSKAR honom fortfarande... massor.

Hjärnan säger en sak.... mitt hjärta något annat.

Han är bestämd... han ska fixa detta... han har ännu inte fallit genom med alkoholen.. han säger att man får massa tid att tänka.. ta in allt han har gjort mot mig.. pö om pö.. "det är så mycket att ta in, att jag måste göra så för att klara av det"

En sak vet jag i alla fall.... detta att bo i en 2a hand är INTE jag.... tycker det är skitjobbigt faktiskt... =( ... Längtar "hem" till mina saker.. till MITT hem. Det hemmet som förut inte känts som mitt.

lugn och harmonsik

Jag känner mig lugn och harmonisk... sitter vid köksbordet med en kopp kaffe framför mig.. Sonen ligger och sover.. Vi pallrade oss ner till Stan igår för att kolla på Europe.. MASSA folk.. men ack så bra de var... Ack så nöjd sonen var. Han fick tag på en superbra plats så han såg jättebra, själv är jag lång så jag ser bra i alla fall. =)

Vi kom ner ett par timmar innan... Vi stannade till på Kungstorget... LANGOS.. Langos är ett MÅSTE när jag är på Kalaset... Sonen hade aldrig ätit det och bara ÄLSKADE det. Men vilken kö det var till Langos-båset.. *pust*.. HAde det inte varit för att man i stort sett inte äter detta någon annan gång så hade jag aldrig stått där.. men.. under tiden var det lite uppträdande med snack av "mia & klara".. och sen spelade Petter... så då var kön inga problem. =)

En mycket bra kväll.... och morgon.

jag brottas hela tiden..

Jag brottas hela tiden med min kärlek och mitt förnuft.

Min kärlek till Mannen ser hur han sliter med sina demoner, hur ledsen han är, hur mycket han ångrar sig, hur gärna han vill att jag kommer hem, hur gärna han vill att jag ska se vårt hem som VÅRT. Min kärlek till honom är stark och fast hela tiden och jag brottas med tårar, ont i magen, ensamhet och LÄNGTAN hem.. hem till det hemmet som jag sagt att det inte är MITT hem.

Mitt förnuft säger att det är ett rejält vågspel att ens tänka på tanken att nappa på hans förslag, att flytta hem och han flyttar ut. Mitt förnuft säger att jag måste ge detta mer tid. Han har ju inte hållit det han sagt förut, varför ska han göra det denna gång?

Samtidigt tänker på på hur det blev... Jag bor i 2a hand i en lägenhet där jag typ bara han kläder, inte något som är "jag"... Jag har min älskade hund hos Mannen.. så även min katt... alla mina saker finnd där.. Min son sa förra gången att han inte ville flytta in i den "nya" lägenheten mer än på det sättet han har bott hos mig nu.. dvs några dagar här och där... TANKEN var ju att han skulle komma till mig mer.. Men det sa jag inte till honom såklart, eftersom jag inte vill trycka på.. han får bestämma själv.

Jag tänker också på hur min uthyrare ser det.. att detta är tillfälligt har han ju förstått... men han satte igång internet för min skull och fick boka 1 år för att det skulle funka... han har sett till att han har en parkeringsplats för min skull...

Jag tänker även pengamässigt.. vi har äntligen kommit ifatt med alla konstiga räkningar som vi haft liggandes, vi hade det rätt bra... nu sitter vi med dubbelt boende igen, plus att jag måste fram med dubbla hyror nu pga att jag inte betalat för augusti ännu.

Faaan... sicket jävla liv.

tänk så lättare det hade varit

Tänk så lättare det hade varit om man inte hade haft känslor??

Jag åkte hem en vända för att hämta min morgonrock och soda streamern.. satte oss i soffan och pratade lite över en kopp kaffe.. han var ledsen och hade sån ånger över hur han har betett sig... han sa att det sjunker in mer och mer för varje dag, hur respektlös han har varit mot mig. Han försöker inte att skylla ifrån sig, han säger att han förstår om jag skulle vara arg och spotta och svära... att han har förtjänt det i så fall.

Vi pratar lugnt och stilla.. han säger igen att han ÄLSKAR mig.. jag svarar inte på det.. vill inte ge honom det... innan jag ska gå står vi i hallen och då säger han.. "detta är ju ditt hem".. jag svarar snabbt och tydligt att så är det INTE... han är påstridig och säger att visst är det så. för honom är det mer förvaring numera när han är där själv. Jag blir då lite arg, frågar hur fan han kan säga så.. att det är att håna mig, att först slänga ut mig och sen säga att han ser vårt hem som en "förvaring"

Han blir ledsen och orolig... lite senare försöker han förklara hur han menar.. säger att han är förvirrad.. att han inte vill ha det så här.. han vill leva med mig.. han säger att han vill att jag ska flytta hem, och han flyttar ut i 3-4 månader under tiden som han kurerar sig själv.. han säger att han kan flytta till sina föräldrar under den tiden.. 30 mil bort.

Jag svarar att det inte fungerar så.. han kan inte ändra spelreglerna hela tiden.. jag kan inte bara ändra mig allt eftersom... vad händer om han efter x antal veckor/månader får för sig att det inte funkar.. och kommer hem och sen e vi tillbaka på noll igen. Ska han då slänga ut mig igen???

Nej... jag sa som det var.... att mina känslor finns kvar.. och att de inte kommer försvinna på några veckor och att jag inget kan lova.. men OM han skulle fixa ordning på sitt liv så skulle han ändå få jobba hårt för att få tillbaka min tillit.

Tänk så lättare det hade varit om man inga känslor hade för honom.

han låter pigg..

Jag ringde Mannen alldeles nyss, skulle kolla om han var hemma något ikväll då jag behöver hämta upp lite mer saker... och slås av att han låter "pigg"... och nykter.

Själv känner jag mig "utskiten som ett äpplamos" ... det borde ju vara tvärtom tycker jag.

Eller.. så e det bara ett spel för galleriet.

avsluts mail

Jag har precis mailat en väninna.. en väninna som jag räknat som en av mina bästa.. Henne som jag bokade upp en middag med på fredag. Jag hade en tänkarkväll igår.. på människor runt omkring mig som TAR men som inte ger.

Denna person har jag kommit fram till att är sån.... tyvärr... en fin och snäll människa.. MEN.. som är just sån som aldrig tar initiativet, det är alltid jag som ser till att vi gör saker. Samtidigt som man hör att hon gör andra saker, med andra personer.

Hur tydligt måste det vara?

Känner mig ledsen... för nu är jag ensam... Mannen är borta.. och den som räknas som min "bästa väninna" är inte det.

Är på jobbet, och det känns tungt.. har gråten i halsen.

känns ensamt

Tänk så konstigt det blir ibland... hur jag ibland (när vi haft det som sämst hemma) bara LÄNGTAT efter ensamheten.. att inte behöver göra annat än att pilla mig i naveln och käka praliner.... och nu sitter man hemma.. och längtar efter honom.

Det är det bara jag och tv:n

det får inte bli en vana

Det får inte bli en vana... med någon slags alkohol i glaset när man kommer hem.. bara för man KAN nuför tiden... När jag kom hem idag... satte mig i sitt-hängmattan på balkongen.. med en skvallertidning i knät.. och öl i glaset och njöt av solen.

Det får räcka för ikväll... och inte bli en vana.

tankarna går fram och tillbaka

Mina tankar går fram och tillbaka.. från att det är en självklarhet att jag ska "gå vidare" i mitt liv.. söka självständigheten och det nya livet UTAN mannen... för att nästa gång tänka att ger vi bara detta tid så kanske det finns en möjlighet att vi hittar tillbaka till varandra. Jag är realist dock och känner att OM jag gör det, låter vi bli ett "vi" igen vid ett senare tillfälle så kommer han få kämpa.. slåss.. hårt.. för att få mig att tro på honom igen.

Igår när jag var där så sa han att han hade funderat på om han skulle skicka ett mail till mig kvällen innan, till min jobbmail... men hade valt att avstå eftersom han inte visste hur jag skulle ställa mig till det.. under besöket var jag ju rak och ärlig och sa hur jag kände det, om min sits.. men att jag fortfarande älskar honom, det tar man inte bort bara sådär.

Så... igår kväll innan jag gick och lade mig så kollade jag min jobbmail. och där.. där låg ett mail på mig och väntade.. mycket känslor och ärlighet.. men också förståelse för vad han gjort mig.. vad han har orsakat.. och hur det känns för MIG att bo i en främmande lägenhet.

En del av mig vill svara på en gång... men den andre delen såg till att jag skrev här istället.. vill inte ge honom "för mycket".

Jag kommer svara... men senare... men fortfarande hålla fast vid att framtiden vet vi inte ett smack om. För även om Han känner sig säker på att NÄR han får ordning på sitt liv och vill ha ett liv med mig.. så kommer tiden ha gått.. och jag fått mer distans till det hela. Jag har ingen susning om vart jag står då.

första kvällen... ensam

Jag sitter i soffan.. en skön sådan.. med ett glas vin.. och datorn i knät... och lyssnar på SKITBRA musik.. det blir lättare då.. lättare att inte grubbla hur jävla patetiskt det är att bo i en 2a handslägenhet när man är över 40 år!!!!

Var hem en sväng för att hämta täcken, kuddar och handdukar och sånt... Mannen öppnade, nykter.. han hade sprungit i skogen 2 ggr idag.. hade gått ett par långpromenader med hunden.. när det blev för mycket.. för mycket tankar.

När jag gick... jag såg i hans ögon.. tårarna.. han var ledsen.. jag gick fram och kramade honom.. kunde inte stå emot...

.. jag är inte mer än människa.

Middag

Jag har nu bokat upp en kompismiddag med en väninna... Käka något med lite vin fredagkväll.. i "min" nya lägenhet.

Nu ska här tas igen...

första dygnet..

Första dygnet utan mannen är avklarat... gick över förväntan.. jobbade ju under dagen så då hade jag fullt upp för att slippa tänka på eländet... sen åkte jag till min mamma... snackade.. kollade på tv... somnade sen som en klubbad säl... och vaknade för att genast bege mig till jobbet igen. Sitter nu här och kommer ha fullt upp hela dagen.

Killen som jag hyrt lägenheten av hörde av sig, jag kan ta den redan idag... så jag slipper vara hos mamma... känns både skönt.. men oroligt.. har massa saker att göra efter jobbet, köpa en kaffebryggare bland annat.. och handla hem lite mat... och sen förbi vårt hem för att hämta upp täcken, handdukar och sånt... då får man se om han klarade av den första dagen eller om han gick rätt på ölburkarna... jag gissar på det sista.. =(

Men sen... när allt är fixat så ska jag "bo in mig"... undra hur det går?!?!

jag har aldrig gråtit så mycket...

Jag har aldrig gråtit så mycket som jag gjorde igår... och tårarna tog aldrig slut.

Hur ensamt känns det inte.. när man känner att ens hjärta är krossat.. och samtidigt se mannen som krossat det vara lika ledsen och nedbruten som en själv?? Vi bröt ihop om vartannat... och "blundade" när den andre gjorde det.. för att distansen redan finns där.

Jag tänkte hela tiden.. "nu är det sista gången jag fixar mat.... nu är det sista kvällen jag sitter på balkongen.. nu är det sista gången jag somnar i sängen här.. nu är det sista gången jag zappar på tv:n här... nu är det sista gången jag laddar musik på denna dator. "

Lite skillnad var det dock... jag var otroligt ledsen.. men samtidigt så vet jag att detta är ohållbart.. att vi måste göra detta.. att jag måste göra detta för att överleva... Han dock, han bröt ihop flera gånger med orden.. "jag känner att jag gör mitt livs misstag nu... " ... jag svarade då att det gjorde han INTE.. däremot så gjorde han det när han inte tog tag i sina problem i tid... för att kunna behålla mig.

Flera gånger sa han... "får jag krama dig... " .. varpå jag alltid svarade NEJ... snabbt och utan tvekan... jag vet att jag skulle blivit ännu mer ledsen då.

När jag gick och lade mig.. så kom han in till mig.. satte sig på knä nedanför min säng... så ledsen.. så nedbruten... med stor sorg i sin röst.... Han sa att.. "kanske detta inte är för evigt... ".. jag svarade då att jag inte kommer kunna lita på honom igen.. även om han skulle ändra personlighet och allt när han får ordning på sitt liv.... Detta var nog inte vad han hade tänkt sig..

Jobbigt var det...

från idag bor jag inte hemma

Idag flyttar jag från mannen.

Hur framtiden kommer se ut har jag ingen aning om. Första veckan kommer jag spendera hos min mamma och pendla till jobbet. Jag tog bilen (efter ok från mannen) så jag ska kunna ta mig till och från jobbet. Nästa helg ska jag flytta in i min tillfälliga bostad. Jag har fått tag i en 2a hand i området. En 2a som kanske inte är ypperligt när jag har mitt barn, men annars så andas den LUGN.. och just det är något som jag behöver.

Jag är tillbaka på jobbet efter 3 veckors semester... den värsta semestern jag någonsin haft.. GALET. Jag skulle behöva 3 veckor för att vila upp mig. Precis det ska jag göra den närmsta tiden.

Mannen och jag har kommit överens om att hunden stannar en stund hos honom... bättre tt hon är där hos honom som ändå är hemma, än i en tom lägenhet när jag jobbar. Detta är dock en tillfällig lösning. Hon är MIN och hon ska vara där sen ändå.

NU ska jag läka..... börja läka.. börja hitta min själ igen ..... om jag bara kan jaga bort den otroligt starka kärleken som jag känner för honom

jag gick hem

Vid 20-tiden gick jag hem.... varför ska JAG lämna mitt hem???

Vi bråkade inte.. han hade lagt till síg en ny taktik.. inga nojjor om ex.. ingen ångest för vad han har utsatt mig för.. nu var det mer.. "NU har jag äntligen kommit på hur du är.. hur falsk du är.. hur uträknande du är... och nu är det slut. Jag vill att du är ute ur mitt liv"

Han lät rätt sann i sina ord... jag svarade bara.. "visst, det är slut, men det var det redan för några veckor så det är inget nytt, men jag BOR här.. du kan inte slänga ut mig.. Jag kommer snart försvinna så behöver vi inte ha något med varandra att göra.. "

Han sov i barnens rum... och jag i vår säng.

Strax innan vi gick och sov kom han in och sa.. "jag menar inte att stressa dig till att flytta, vi måste bara hålla oss lugna.. "

visst visst.... GUD vad jag längtar till ett eget boende!!!!

ensamhet

Det är fasligt vad ensam man känner sig.. när man är bortskuffad från sitt egna hem (som iofs inte känner som MITT hem) för att inkvartera sig i en väninnas hem.

Jag gillar vanligtvis ensamheten... när man får välja den själv alltså... och framför allt när man får vara där man vill... Ensam i MITT hem, Det hade inte suttit fel!!

måste hålla koll på klockan

Eftersom jag gissar att Mannen kommer stå vid dörren och plinga innan 21 (porten stängs då) så får jag se till att hålla koll på tiden.. just DÅ ska jag vara ute med hunden.. då hunden inte kan låta bli att skälla. Att han håller sig tyst nu är en sak, att se att han har hela natten utan att veta hur många män jag har i sängen kommer nog göra att han hör av sig.

FAN om man hade bilen så man kunde åka härifrån helt enkelt????

Eller... så kommer han helt enkelt ge fan i att plinga på dörren.

är så länge är det tyst

Än så länge är det tyst.,... det har snart gått 7 timmar... och antingen är han packad och sover.. eller fortfarande arg som ett bi... eller så deppar han.

Om inte annat så lär han ju höra av sig i natt... för att gorma... eller så kanske han menar ALLVAR denna gång.. Ingen aning faktiskt.

GUD vad jag längtar efter mitt egna boende!!!!
Hoppas det kan lösa sig snabbt.

Och eftersom han hotar och gormar så får jag nog ta med mig mitt ex när jag ska ta med mig mina grejer.. för chansen finns att han sätter pinnar i hjulet annars.

DET trodde jag aldrig dock.... för dryga 24 timmar sen berättade han om den VÄRSTA ångesten han har... om hur dåligt han mår för han har betett sig så illa mot mig.

Undra hur han känner nu???

... själv kollar jag blocket på soffor.. vet ju att det är en sak som jag måste fixa... men man skulle ha tillgång till ett förråd så man kunde fixa det på en gång.. annars får jag vänta till det nya boendet är klart.

panik

Nu är det panik... Då mannen har slängt ut mig.. eller.. han gormade "du ska ut ur mitt hus... " ... och jag gick självmant, snabbt. Han flippade ut och körde med sina hot.
Jag hade lovat min väninna att skjutsa henne till ett ställe som hon annars måste GÅ då det inte går bussar. Mannen tog nycklarna och vägrade ge mig dem. Jag messade och ringde min väninna och informerade.. "han är inte klok... " fick jag som svar från henne.

Mitt dåliga samvete gräver i mitt inre.

Som om inte det är nog så strular det till med nästa helg med. Jag har lovat en släkting att slagga över då det är Madonna och mannen skrek innan jag gick.. "du ska fan inte tro att nån ska crasha över här nästa helg.. "

Nu kommer han nog lugna ner sig inom kort... men faktum kvarstår.. om han flippar ut igen så ser det lite skakigt ut till helgen. Sicket jävla dilemma.

För att inte tala om vad jag ska hitta på från måndag.. då kommer min väninna hem. Jag får väl flytta hem till mamma några dagar om inte annat.