att få prata

Jag var till soc igår för att se om man KANSKE kunde gråta/gnälla till sig hjälp för en lägenhet.. Men det gick dessvärre inte. Jag får helt klart inse att det inte kommer gå den vägen... Min sista chans är lägenheten i "the hood"

Jag sa till mannnen dock att NÄR/OM det blir i någon förort (han vet inte hur långt jag kommit) så vill jag ha bilen tills jag får råd att skaffa en egen.. Han protesterade inte så det känns skönt... Men.. det kan ändras.

Hursom helst.. Jag var till soc och fick prata med 2 kvinnor som jobbar med "kvinnor som lever med våld i nära relationer"... De informerade att våld är ett vitt begrepp.. det behöver inte vara fysisk våld.. Att leva med en man som är kontrollerande och som väcker en på natten för att han ska prata om något räcker gott och väl. De var förvånade att jag trots allt står upp, att jag har ett jobb som jag faktiskt sköter.. med tanke på hur jag lever idag.. "mycket på jobb, mycket när jag kommer hem, och det med sonen.. "... det är mer än man ska kunna mäkta

Det var jobbigt att sitta där och prata.. gråten satt i halsen, hela tiden på väg att bryta ut... jag jobbar så hårt på att vara stark. Törs inte bryta ihop.. Jag vet inte vart jag hamnar då. Jag berättade att jag inte vågar "känna efter" hur jag mår när det gäller honom, jag har för att överleva fått stoppa in de känslorna långt inne..

Det kändes så skönt att prata med någon som förstår, som talar om för en att det INTE är mitt fel.. att jag inte kan hjälpa honom med att "mixtra och trixa".. Han måste själv ta tag i sina problem.

Så.... jag ska tillbaka nästa vecka för att fortsätta prata.

Mitt hjärta är tomt

I fredags åkte jag hem för att mötas av mitt ÄLSKADE barn.. guuuud vad jag har saknat honom... Mannen hade på morgonen LOVAT att han skulle hålla sig lugn under helgen och framför allt vara nykter (varför bemödar jag mig kräva honom på löften som han ändå inte håller??)

Var han det???
Icke.. Han var dragen när jag kom hem.... jag berättade att jag hade planerat att VI skulle gå på museeum i helgen, att VI skulle handla lite för kvällen... att VI skulle se på nåt program på kvällen.. och han går fan i taket.. säger till mig att jag fryser ut honom.. ??? ... Jag svarar att VI innefattar alla i vår jävla familj som är hemma vid det tillfället... Men mina ord räckte inte till.. han hörde inte!!

Han börjar svära och ha sig mot mig.. sonen gick ut och jag gick i taket.. vrålar och skriker... han säger att han ska med och handla.. att han skulle köra.. Jag blir ÄNNU mer arg.. "du tror väl för FAAAAAN inte att du ska köra en bil med mig och mitt barn i???? "

Jag går ut och slänger igen dörren..... är totalt upprörd.. mitt barn tittar på mig... tar upp mobilen och ringer min mamma.. "snälla, kan jag och sonen komma och sova över?" .. självklart fick vi det.. men vi fick åka till hennes jobb och hämta upp nyckeln då hon jobbade... Vi åker dit.. köper med oss lite gott.. myser ihop.

Jag får några sms under kvällen.. ångestladdade för vad han har ställt till mig.. ingen pardon från min sida.. han kan fan ha det!!! .. Jag trycker till honom rejält... men vad hjälper det.. det gör lika ont i mig för det.

Morgonen efter.. jag skickar ett sms "vi kommer hem" .. han ringer upp... jag lovar att hålla mig lugn, låt mig vara bara, jag drack igår.... Jaja.. jag har redan fattat.

Han håller sig någolunda lugn... nån liten grej när jag ligger i badet när han kollar min mobil och vill ha någon förklaring för ett sms... helst igår.. hur fan ska jag komma ihåg ett sms som skrevs för 3 månader??? Har jag inte tillräckligt i huvudet??

Söndagen... han är nykter.. och ångerfull... snäll.. håller sig på sin kant.. På kvällen så börjar han inse.. igen.. vad han gör.. hur trött jag är.. hur anti jag är.. och så börjar han snacka om att han ska ringa familjerådgivningen... "gör som du vill.... jag har gett upp" ... Hade du sagt det för 1 vecka sen hade jag blivit glad.. när det kommer NU.. kvällen innan jag ska på möte på soc... lägligt!!!!

Jag sa till honom att han har dödat så mycket.... Han har lovat förbättring.. Rom byggdes inte på en dag.. men han har inte ens börjat med grunden.

Fram till denna helg såg jag dock förbättring i hans drickande.. han har fallit genom ett par gånger på 8-9 veckor.. helt okey för min del.. men denna helg, när mitt barn var hemma... Jag är sårad in på djupet.

Jag har helt klart gett upp... Längtar efter Friheten

tillbaka till ´the hood´????

Det verkar som det löser sig... kanske inte till det bästa men bättre än det är idag i alla fall.

Jag mailade bostadsbolaget igår som har lägenheter i Bergsjön som de annonserar väldigt ofta om... Jag testade, inte för att jag VILL bo där, utan för det inte finns något annat jag kan göra.
En kvinna ringde upp mig för några timmar sen och ville att jag skulle fylla i en ansökan. Jag bad henne skicka den till jobbet. Hon sa att om jag skaffar en borgenär så är det inga problem, då är boendet mitt. En 2a i etage. Området där är helt okey, det är resan till själva stället som gör en mörkrädd... *suck*

Jag ska ju fortfarande till soc på tisdag... för HELST vill jag ju ha ett boende i mitt område då jag dessutom jobbar här... Men... Man kan inte få allt.

Men... Jag måste ha bil.... Suck*
Jag tänker INTE åka spårvagn i dessa områden.. nejtack

Undra om jag kan få Mannen att skriva över bilen på mig???

lugn... bråk.. öl

Detta är vad kvällen innehöll.

Min chef skickade hem mig 30 minuter innan min arbetsdag var slut.. "du ser helt färdig ut.. " .. Kom hem till en tyst man.. lägger mig och vila.... efter nån timme sätter det igång igen.

Bråk.... om allt och inget... Jag skriker.. högt.

Det blir tyst igen..... några timmar går igen.... och sen börjar det igen.

Kl 12 åker mannen iväg till macken och köper öl.

Sover hela natten... går upp på morgonen.. går ut med hunden.. mannen vaknar... han mår dåligt.. han förklarar hur dåligt han faktiskt mår... Och????? .... Jag har mått dåligt i månader och eftersom han inte bryr sig om det, varför ska jag bry mig om honom????

Jag säger till honom att jag ringt soc.. han går i taket... "varför sa du inte nåt om det igår..?" ... hallå eller.. var inte kvällen tillräckligt... Han är skitarg... Jag tar nycklarna och åker till jobbet.. Han hinner ringa 2 ggr under resan till jobbet... gapar och skriker..

Jag kan bara säga en sak... Jag har faaaaan försökt att få denna relation att funka.. vad har han gjort??? Inte ett smack... Jag sa att vi kunde gå i familjerådgivning.. men icke att han nämnt det.. Vi skulle hjälpas åt när vi barkar åt bråken.. gör jag det?? Absolut... Gör han det??.. INTE.

Så... han tvingar mig att göra det jag gör...

eller tvingar.. det är fel.. jag gör det av egen fri vilja... Kan längta efter en egen dörr att stänga.. att få kolla på vilka program som helst utan att han fnyser... Längtar att få kollla i datorn utan att han får ett spel och tror jag är där och ragga..

Längtar efter LUGNET.

att leva i ett förhållande....

att leva i ett förhållande är ju att finnas där för varandra?!?

Jag tycker att jag finns där för mannen i alla lägen.. stöttar och supportar... Han dock är blind för att jag oxå behöver den hjälpen.

När jag kommer hem så har jag fan varje dag i flera veckor sagt till Mannen att min hjärna KOKAR och att jag inte pallar att ha bråk på hemmaplan. Igårkväll när vi vi diskuterade sa mannen att jag istället för att dricka kaffe med honom när jag kom hem skulle ha SAGT att jag var trött och sliten och lagt migoch vila istället... Jag blev irriterad... Vaddå... Jag bestämmer väl själv om jag vill ligga och vila eller om jag vill tillbringa min tid med honom?? Jag är gärna med honomnär han är lugn... Han sa då något om att .. "hur ska jag veta att du är så trött och sliten om du inte säger något..... "

Då gick jag i taket... Vad faaaaan har jag sagt i flera veckor... varje dag???
Jag låter ju som en repig skiva

känner mig tjatig

Jag känner mig tjatig, i mina svängar fram och tillbaka i mitt liv.... Men det är INGET mot hur det är att leva i skiten!!!!

Då var det dags igen.... kom hem.. glad i hågen.. hade en bra känsla i kroppen... men si det får man ju inte ha.. det är bättre att va på dåligt humör, då kan det bara bli bättre.. Ska nog lägga om taktik.

Han flög i taket för en liten puttesak... jag bara kollade på honom och sen sa.. "jag orkar inte... " .. gick och lade mig i sonens säng.. sååååå jävla trött så det är galet..... han efter och gormade.. jag svarade inte.. inte för att jag inte ville.. men jag orkade inte.... efter en stund så ryter jag ifrån.. "dra åt helvete och stäng dörren.. " ..... Han går..

Sen ligger vi i olika rum.... efter 30-45 minuter går jag ut.. fortfarande lugn.. går ut och säger till honom att nu får han fan ge sig.. gå igång för en sån liten puttisak (han fick en smekning på armen istället för en kram som han ville ha.. plus att jag kollade min post snabbt innan jag satte mig och drack kaffet som han hade fixat) ... vill han ha en kram, så krama själv då för faaaaaan... för jag hade varit hemma MAX 5 minuter när han började gorma.

Jag går och lägger mig igen.. han kommer efter en stund... "jag ber om ursäkt för jag betedde mig dumt... men.... " .... och då kan inte jag ta den ursäkten 100% .. Varför alltid komma med en ursäkt varför man beter sig som man gör???

lugna med ändå inte 100% sams fortsätter vi kvällen....

2a dagen

2a dagen med lugn och ro och Kärlek...... Det är sjukt egentligen att man blir glad för man får 2 dagar med kärlek. Hur vridet är inte det???

Vi pratar mycket, men på rätt nivå, vi visar varandra ömhet och närhet men med vetskapen att det närsom helst kan braka samman.. Så visst tassar vi för varandra, men så länge vi båda gör det med öppna ögon så är det väl okey.

Jag berättade om hur illa ute det var härom veckan, hur jag verkligen hade flyttat på studs om tillfälle getts. Att jag LÄTT hade sagt adjö till vår kärlek eftersom det var så jobbigt. Att det fortfarande är jobbigt trots att vi försöker. Hur man direkt får tankevändor när han blir lite tyst.
Jag vaknade flera ggr inatt då jag har ont i ett revben.. vaknade varje gång jag vände mig... märkte att mannen var vaken hela tiden.. när klockan ringde så kröp jag intill honom... han började med låg och lugn röst... med små funderingar.. demonerna hade varit på besök under natten.. men istället för att börja med anklagelser säger han att han hur orolig han känner sig inombords, hur han tänker, hur han försöker jaga bort de jobbiga tankarna... Jag svarar lugnt... känner mig inte irriterad, bara ledsen för hans skull.. Det enda han VILL är ju att sova.

Han säger då att.. "jag kan inte skylla på sömnbrist och tinnitus... " .... men jag kontrar med... klart det är en del av det, men visst faaaaan har sömnen med detta och göra... Man behöver ju bara gå till sig själv när man vid enstaka gånger inte kan sova... man blir helt galen, och tankarna bara vimsar omkring.. man kan inte bestämma över tankar som poppar upp hela tiden.. Man försöker förskjuta dem men det går bara inte.

Han var lite ledsen för att han trots allt inte kunde hålla inne med sina negativa tankar.... Jag kramade om honom... men detta gör inget.. för du gjorde det på rätt sätt... Inga anklagelser, jag behövde inte lägga min energi på att försvara mig själv, jag kunde lägga den på att få honom att må bättre... Jag kunde visa min kärlek istället för bli arg.

Vi pussades och önskade varandra en bra dag....

kärlek

Det är ju inget snack.. Min kärlek till Mannen är fortfarande stor.. Det behövs inte mycket för att jag ska landa mjukt i känslorna.

Igår så kom jag hem till en mysig man.... mycket prata, lugn och lyssnade sånt.. Vi badade LÄNGE.. låg och masserade varandras fönster, massa ljus på badkarskanten... Han var väldigt öppen mot mig, lyssnade effektivt... Jag kände mitt inre tina upp... Vi kliver upp... har underbar sex (herre gud så länge sen det var så här bra..... )

Tillbringar kvällen framför tv:n.... smågosande... mjuka och lena ord.

Vi pratade igen om hur olika vi är, män och kvinnor.. hur otroligt viktigt det är med förståelse är för oss kvinnor.. hur viktigt det är känna oss lyssnade på.

Han säger att han förstår... och att han nu ska göra allt för att hålla det i minnet.

Det återstår att se..... Men.. mitt inre har tinat någon grad i alla fall.... Samtidigt är man lite nervös för att pallra sig hemåt... kommer han ha en bra eller dålig dag????

Han vill....

Han vill prata när jag kommer hem... Han vill ta sig i kragen... Han vill få ordning på allt.. Han vill behandla mig såsom jag är värd.

Jag har hört det förr....

ny dag.. nya tag

Måndag morgon igen... Skönt att vara tillbaka till jobbet.. får prata med människor som INTE är arg på mig.

Fredagen.. en underbar kväll.. tillsammans i soffan.. ost och kex.. och trocadero.. massa ljus tända.. mannens ena son kom förbi.. jag pratade i telefon med min barndomsvän.. "men, ringer du på kvällen???" .. så ofta ringer jag kvällstid alltså.

Vi somnar.. utan att vara intima.. jag är så trött efter den jobbiga veckan.. mannen tar det rätt.. jag säger att vi tar igen det imorgon.. med råge.. och jag MENAR det...

.. men ack vad jag bedrog mig.

Lördag + Söndag = Bråk

Igår kväll så kände jag så tydligt.. Jag orkar inte längre.. orkar inte.. orkar inte.

Men vart fan ska jag ta vägen???

.. tänkte dessutom... det finns en annons som är med i tidningen i stort sett varje dag.. om lägenheter i Bergsjön som är lediga, med 1a hands kontrakt.. Ska jag sjunka så långt???

Nu vet jag att just DET området är okey då en släkting bor där... men områdena omkring då?? Snacka om att cirkeln sluts i så fall.. för 20 år sen när jag flyttade till Gbg så bodde jag i Bergsjön.. Ska detta vara slutet???

Kollade igår på bostadsbolagets hemsida, de har även lägenheter i Majorna.. Det kan vara en väg.. ta ett hundår i Bergsjön, och sen flytta igen?!?.... För jag klarar inte av att leva så här. Jag kan ju dessutom fortsätta tjata huvudet av mitt bostadsbolag.. behöver ju inte berätta att jag flyttat från området.

Fan... Vad ska jag göra????

törs man ens hoppas igen?

Jag hade bestämt mig idag för att maila chefen för familjestödsenheten angående mitt ärende... öppnade upp min gmail-konto och jag hade fått ett mail från soc, inte av den kvinnan som jag var i kontakt med utan en som är mer specialiserad på kvinnor som lever under liknande förhållanden, och som desutom är mamma.

Hon ville veta vad som hade hänt sedan i somras, plus att hon hade bokat in mig på ett möte nästa vecka.

Jag tackade ja...... men vågar inte börja hoppas ännu.

lugn... men ändå kryper det

Kom hem efter jobbet, pratade i telefon med min barndomsvän (är ju psykolog dessutom) .. vinkade till mannen "hej".... Satte mig efteråt i soffan med honom.. Inga sura miner från hans sida (ritar kors i taket) men själv känner jag mig såååååå trött. Han går ut med hunden en vända, åker iväg till affären efter att han kollat med mig att vi handlar ordentligt imorgon. Vi tillbringar kvällen i soffan, jag gör ett par vändor till datorn, kollar min FB.. fortfarande inga protester från mannen.. han har en lugn kväll alltså... kollade upp det med Spotify och installerar det.. ÄNTLIGEN.. Berättar för mannen och han ska kolla dagen efter säger han... Jag stänger ner, går och sätter mig i soffan igen.

Efter några timmars sittande i soffan går jag och lägger mig... lite svalt snack.. Godnatt

Vaknade sen kl 03,30.. Han ligger inte bredvid mig, dörren till barnens rum var stängd.. första tanken.. han dricker... går upp på toa, ser att det är släckt, går och lägger mig igen.. kan inte sova.. Tankarna bara maler och det tar inte slut.. Oron för mitt boende... får sådan klump i magen, tror inte på vår relation längre, tror inte på att han kommer ändra sig.. tror inte.. tror inte.

Men vad fan ska man göra då???

Kan ju inte bo ute på gatan

En ny vändning

Igår när jag kom hem så möttes jag av ett tomt hem.. SKÖÖÖÖNT.. det händer inte ofta vill jag lova.


Gick och strosade, plockade lite... Njöt.. Satte mig på balkongen och bläddrade igenom posten och efter en stund kom mannen hem.. Han hade skjutsat hem ena sonen.. Han satte sig ute tillsammans med mig.. vi pratade lite, skrattade.. det var lugnt och avslappnat. Då säger jag till honom att jag tänkt på en sak.... Vi har ju hur jäkla bra som helst när vi har det bra. vårt problem är ju att vi inte kan prata med varandra, att vi är totalt oförmögna att förstå varandra när vi är i det stadiet.. och efteråt, när vi lugnat ner oss så visar det sig ofta att vi pratar om samma sak, men på olika plan.. Vi behöver hjälp, utifrån... Familjerådgivning... Han svarar intresserat, dvs så intresserad som en man KAN vara.. Jag hade skrivit ut en lapp från en hemsida som jag visade upp.


Efter en stund säger han... "Jag tycker detta är en bra idé.. men du får ge mig ett par dagar att smälta detta, du har ju funderat på detta ett tag, detta är helt nytt för mig" ... Jag svarade självklart, det förstår jag... Jag förstår att han kanske inte ser detta helt i samma ljus som mig, för han har själv varit på ett möte tillsammans med sitt ex, när de bråkade om vårdnaden, där kvinnan som skulle "medla" helt dissade honom och gick på hennes sida... Han kände sig helt överkörd

familjerådgivning

Nu är jag inne på familjerådgivning.. Kollade upp vad det skulle kosta.

Som det ser ut nu, efter mailet från bostadsbolaget blev jag lite nedslagen.. Man får alltså lägga lite MER kol för att få relationen att funka. Då dök tanken om familjerådgivning.

Kan kanske funka????

Jag känner ett par som var på sånt, i samband med att de skulle skiljas.. Hon sa att det inte räddade äktenskapet, men hon fick en annan förståelse för framtida män.. Och nu har hon ju varit gift i över 10 år och de verkar lyckliga.

hur fan ska jag orka???

Hur fan ska jag orka??

Denna jävla berg-och dal bana som mitt liv består av. Jag tar hellre mitt liv helt i dur än detta splittrade liv. Inte bara i mitt liv med Mannen utan även allt annat känns det som. Känslorna med att sonen nu bor hos sin pappa har jag fått begrava långt inom mig. Det pallar jag inte ta tag i, då bryter jag nog ihop.

Jag försökte mail bostadsbolaget och har inte hört något så tanken var att jag skulle ringa dem idag.. Min förhoppning var stor. Kommer till jobbet idag och har fått ett mail från dem.. Rejält avslaget. Inget svar alls egentligen, bara att jag ska gå via kommun.

Tillbaka på ruta 1 igen.

*deppad*

Jag känner mig falsk

Igår när jag åkte hem på cykeln mötte jag på Mannen och min hund halvvägs. De satt i en grässlänt i solen och väntade på mig De hade tagit en promenad för att möta upp mig.

Sen hade vi en lugn kväll, pratade lite lätt, vi har en benägenhet att fastna i spåren när vi börjar prata. Vi såg på tv ihop, vi tog kvällspromenaden med hunden.. och vi hade sex för första gången på typ 2 veckor, så här länge har vi aldrig hållit upp, kändes lite ovant faktiskt.
Han sa att han älskade mig, han sa att han är medveten om problemen han utsätter oss för.... och jag svarade att jag älskar honom med, jag höll med om att det är han som ser till att vi har det dåligt.... och samtidigt kände jag mig falsk

Jag KÄNNER att något väsentligt är sabbat... Min innerliga kärlek som alltid varit utan förbehåll... den är naggad i kanten, rejält till och med.. Hans sätt den kvällen när min son kom hem och var nedbruten, där satt spiken i kistan. Samtidigt som jag låg i soffan nära mannen igår så kände jag att jag inte var där.. Samtidigt när vi hade sex så kände jag att jag inte var där.. Samtidigt när jag sa att jag älskar honom så var jag inte där.

Jag spelar.....

Så fort jag får klartecken med lägenhet så är jag BORTA..

Självklart så älskar jag honom fortfarande men det räcker inte. Jag har nått min punkt.

För husfridens skull kommer jag spela med... för att leva i kaos är inget alternativ.

i brist på annat....

BRUKAR DU:

Peta dig i näsan: Alltid när ingen ser.. yuäck för folk som gräver i näsan
Titta på dig själv i spegeln: På morgonen för att se till att allt sitter där det ska
Gnälla: Det händer ja.. just nu för jag har ont i min arm och axel.
Skrika: På Mannen….. oj vad jag kan skrika
Sova: Gärna!!! Ha ångest: det händer, men inte så ofta.
Skada dig själv med flit: Aj, nejtack
Ta mediciner du inte borde ta: nope
Vilja dö: neeej
Drömma mardrömmar: nej, det har hänt max 5 ggr under hela mitt liv
Drömma sexdrömmar: det händer men mycket sällan
Ta droger: nope.. inte ens tobak
Försöka vara annorlunda: Njää.. synd att säga, men jag går min egna väg
Klä dig i svart: Mycket som är svart i min garderob
Gå till kyrkan: VÄLDIGT sällan faktiskt
Röka: neeeej…. Sist var i en dröm.. satt och småpuffade och trodde jag var cool
Ha sex: jodå. Det händer. När vi är sams
Ljuga: är en ärlig person, ljuger väldigt sällan.
Hata folk: Det ska mycket till för att hata någon, jag kan däremot hata ett beteende. Men ETT beteende är inte en hel personlighet
Lita på folk: Jag tror på min magkänsla.

VEM:
Saknar du: Min bästa väninna, som inte är min bästa väninna längre
Vill du döda: just nu ingen, men när jag är arg på Mannen är jag glad att det inte finns Vapen hemma.
Rörde dig sist: Sonens kram imorse??
Vill du slå: Just nu är jag lugn
Kysste dig sist: Mannen såklart.. men det var länge sen nu.. 10 dagars bråk sätter sina spår.. en PUSS fick han igår dock
Vill du kittla: Vilken jäkla fråga… Men hade kittelparty med Sonen igår
Kramade du sist: Sonen imorse
Vill du prata med: En psykolog???
Skrek du på sist: Vem tror du???
Vill du vara som: Den personen jag är/blir när Mannen och jag har det BRA
Sårade dig sist: Mannen
Vill du bli galet full med: Min nygamla väninna som numera är min granne.
Gjorde dig riktigt glad senast: Sonen när han ser så lycklig ut att vara med Mamma
Fick du sms från senast Mannen
Ringde dig senast: Min barndomsvän

HAR DU:
För många vänner: nej
Förföljelsemani: haha.. nej.
Tvångstankar: nope
Någon annan psykisk sjukdom: det finns i mina gener.. men har inte märkt av den.. förutom en släng av höstdepression
Någon fysisk sjukdom: musarm
Någon skada: min axel/ arm gör för jävla ont just nu
Färgat håret: kommer inte ihåg
Brutit några ben: nej
Bra självförtroende: Jodå. För det mesta
Tagit nakenbilder: det har hänt ja.. =)
Sagt jag älskar dig till någon idag: nope.
Bjudit ut någon: Det har jag säkert..Varit kär: jaaa
Dumpat någon: jodå.. är på god väg just nu
Stulit någonting: DET var länge sen
Lämnat landet: I verkligheten eller tanken?
Tuttat eld på nått: Haha.. skogsbrand.. 2 ggr dessutom.. Jag gillade att leka med elden redan som barn
Gjort något olagligt: Jodå,. Varje gång jag kör bil

HUR:
Går du: sneakers just nu.
Svarar du i telefonen: "ja det är X"
Fördriver du tiden: surfar på datorn
Mycket pengar har du: alldeles för lite
Tjänar du pengar: via jobbet.
Ofta diskar du: nån gång per dag.. ibland flera.. ibland ingen alls
Ofta städar du: Lite då och då… mest mannen som städar
Många stör du dig på: Vet inte exakt
Ofta träffar du din familj: Väldigt sällan.. Mest min mamma

TROR DU:
Att du kommer bli något: SINGEL????
På gud: njääää.. vill inte kalla ”honom” GUD
Att folk tycker om dig: det tror jag nog
Att fiskar kan tänka: Nej det tror jag inte
Att du kommer leva länge: Kvinnorna i vår släkt blir gamla, och överlever männen… haha*

att tyda signaler

Jag har alltid sagt att man ska lära sig tyda sin kropps signaler.... Har tänkt mycket på det där med att gå in i väggen.. om man har det dåligt/mycket både på hemmaplan och på jobbet så är risken större att man går in i väggen.

Det plus att min chef sa förra veckan.. "hur ORKAR du???"

Med tanke på detta... och att jag har jävligt ont i vänstra armen... och börjar kallsvettas nu...... mår lite illa.. så kommer tankarna.. var är det man säger... när hjärtat börjar ge upp.. brukar inte det stråla ut i ena armen???

Antagligen tankar helt i onödan... men frågan är.. HUR kommer min kropp/själ hantera den dagen när jag faktiskt får lugn och ro???

Hur tänkte han nu??

Igår fick Mannen sig ett frispel när 2 dagars små trevare inte genererade i att vi blev sams... Jag var fortfarande SKITARG.. När han märkte att det inte funkade med sin taktik så kom nästa fas... När han börjar "hota".. "Så här kan jag inte ha det.... jag har gått här och fjäskat i 2 veckor... då kan du lika gärna flytta... plockar inte du fram väskan så tar jag fram den åt dig... "

Jag kollar på honom med hånfull blick.. (mmm.. så blir jag med tiden.. )

När han sa det där om att han fjäskat i 2 veckor blev jag skogstokig... Vad FAAAN lever han i för värld????

2 dagar.. och inte en minut längre.. Det var ju han som betedde sig som en fjortis sedan förra fredagen... och det fick han höra.

Gud va trött jag är på det här livet.... Bara LÄNGTAR till ett mail med positiv vändning.

Jag ska ALDRIG bli sambo igen..

frihet

Många tankar om FRIHET nu.... Bara tanken av att ha en egen dörr att stänga.. Att få ha full kontroll igen.

GUD vad jag hoppas att detta löser sig

Började kolla på möbler på Blocket igen.. Kom på.. Jag vill ha ett sko-skåp!!!

Japp.... det får det bli... Sen.

len som sammet

Mannen ringde nyss.. Sonen hade kommit.. Han ville ta med sig honom för att handla, och sen kanske käka ute... Han frågade efter mina rikskuponger.. Då jag har gömt dem för att JAG ska använda dem.. så låtsade jag som att jag hade noll koll.

Han frågade sen om jag kunde åka förbi och köpa snus... en stock... jag tvekar.. frågar hur mycket pengar han har... han mumlar.. "jag kan låna några hundralappar nästa vecka" .... Jag sa att det får du göra i så fall.... Jag fattar ju att han supit bort alla pengarna nu.

De stackars hundringarna jag har är MINA... och rikskupongerna är MINA.. speciellt eftersom de betalas i efterhand... så den avgiften dras ju vid nästa lön... och FÖRHOPPNINGSVIS så har jag full koll på MINA pengar då.

jag ska vara dem trogna för evigt

Jag ska vara mitt bostadsbolag trogen hela mitt liv om detta funkar!!!

Jag har precis pratat med en kvinna från det stället, hon kom ihåg min sits från sommaren, när jag mailade desperat angående lägenhet. Jag frågade om det var möjligt att få en lägenhet med en borgenär eller till och med om någon annan ska stå på kontraktet.

Hon sa att i nuläget finns det inga tomma lägenheter men hon ska diskutera med sin kollega och återkomma till mig... det kändes faktiskt hoppfullt!!!

Jag sa till henne att det är ok att det inte finns något nu, men att veta att det finns någon inom x antal månader skulle vara som en oas i öknen.

Hon förstod....

Jag känner mig glad.. Hoppas det håller i sig.

fortfarande kall

Jag är fortfarande kall.. Åkte hem... han hade ju "lovat" att han skulle hålla sig nykter så vi kunde prata.. då jag skulle läsa lusen av honom... Kommer innanför dörren.. Han ligger och sover... tjena vad nykter han är... Han är dock inte "packad".. mer att tagit sig en återställare... Jag ryter i åt honom.. "kom upp.. vi ska prata nu.. "

Han mumlar något om att han ska komma... reser sig upp.. vinglig. Vi sätter oss i soffan.. Han ser lite spak ut.... Jag försöker hålla mig lugn.. börjar lugnt... men sen kommer alla bortförklaringar.. ifrågasättningar om ANNAT istället för sitsen han sitter i.

Jag berättar att jag vet att han chattade med 2 andra tjejer under kvällen.. "hur kan du veta det.. kollade du när jag var på toa??".. Jag berättar inte hur det gick till... Sa bara att jag skiter om han så skulle snacka med Heidi Klum.. jag tycker bara att det är fruktansvärt respektlöst att göra en sån sak när jag precis innan hade sagt att jag mår så förbaskat dåligt.. när han hade frågat om det behövdes något riktigt rejält från hans sida för att jag ska släppa det hela. Han höll med, dock motvilligt att det var respektlöst.

Jag sa till honom att jag hatar honom, och för varje grej han lägger till så blir det bara lättare för min del. Jag blir inte påmind om hur underbar denne person KAN vara. Jag sa till honom.. "ta ditt pick och pack och flytta, eller åk hem till dina föräldrar några veckor" ... Snacka om pest eller kolera var hans svar... Du får skylla dig själv.. Du kunde ju ha kommit med något alternativ du med ju.. men icke då... Jag har 3 alternativ, svarade han...... ?? ... Jag kan ta livet av mig.

Gör du så... Jävla idiot.

Jag ska försöka få tag i mitt bostadsbolag idag.... ta tag i detta med lägenhet igen.. Nu vet jag ju att soc får man ju ingen hjälp av.. Men om man har en borgenär kanske.. Inte det lättaste att hitta dock... Men väl värt ett försök.

Hur orkar du???

Jag kom till jobbet lite senare pga saker som hänt.. berättar för min chef.. som vet att Mannen och jag har haft problem.. och hennes första fråga var:

- Hur orkar du???

Jag har inte en susning... Hört en teori om att om man har det jobbigt/mycket både på jobb och hemmaplan så har man större risk att gå in i väggen.. Tror jag är på väg.

Jag tog en promenad hem efter jobbet.. skönt att vädra tankarna lite.. klev in genom dörren... känner direkt igen lukten.. Mannen har druckit.. Han ligger och sover.. jag väcker honom inte... Efter nån timme kommer han upp.. snäll i blicken.. fjäskande.. "ska vi se film???" .. jag muttrar.. Nej, vill inte, orkar inte.. Efter en stund frågar jag.. "hur många öl har du druckit?"... han tvekar... 2... Jo tjena... Några till var det allt.. Det slutar med att jag säger till honom att hålla sig borta från mig... Han åker iväg och köper mer öl... Jag bryr mig inte.. orkar inte... Han kommer ändå in då och då.. "ska vi se film??"

Vid ett tillfälle zappar jag.. får upp vår kanal som vi kollar på laddade filmer från datorn och ser vad han gör.. han chattar med 2 kvinnor.. Jag är inte den svartsjuka personen.. men tycker det är respektlöst, efter att jag sagt att jag mår skitdåligt... och att det behövs nåt stort för att jag ens ska tänka på "Oss" igen... inte nåt enkelt som vad vi ska kolla på för film.... och istället för att jobba på "Oss" så tar han en öl och chattar med andra kvinnor.

Jag säger dock inget... rätt som det är knackar det på fönstret... klockan är väl strax efter 21... jag tror det är Mannens äldsta son som ibland brukar dyka upp så... säger till Mannen på väg till dörren att det nog är han... och där sitter han full som en alika... passande!!!

Jag öppnar dörren och blir helt paff.. där står min 13åriga son.. i shorts, t-shirt och BARFOTA... randig i ansiktet av tårar... ber mig komma ut.. jag förvirrad.. "ska jag ta med bilnycklar.. är pappa med??..." Vi går ut.... han berättar att han sprungit hit.. för pappa är full.. hans styvmamma jobbar.. och pappa hade bråkat med honom.

Mitt hjärta går nästa sönder

Vi går in.... Mannen kommer ut.... full som en alika... Jag tänker.. "vad är det för jävla liv man lever???" .... Jag och sonen går och sätter oss i soffan.. med filten över oss.. Jag kramar om honom.. vi pratar lite... kollar på IDOL

Jag går sen in till Mannen och säger till honom att sonen sover på soffan... och han flippar ur... "vad är det för signaler du skickar till honom, då vet han ju att vi har problem.. "

Nähääääää`??

Jag bara blänger på honom.... svart i ögonen.. Jag tänker inte ge dig EN enda minut till denna kväll.. jag kommer lägga den på mitt barn... och Mannen börjar tjöta... det slutar med att vi nästan slåss... Han viftar och jag knuffar till honom så han flyger ner i sängen.

Jag hade kunnat slå ihjäl honom där... Blir så tokig.

Jag och sonen pratar lite.. sen somnar vi..... gick upp imorse.. körde honom till skolan... sa till Mannen innan jag gick.. "håll dig nykter när jag kommer hem, jag vill prata med dig.. "

NU hade han ju börjat nyktra till.. så han såg rätt spak ut.... men DET har han inget för. Han ska allt få höra ikväll...

... kriget fortsätter

fortfarande på krigsstigen..

Kriget har precis börjat!!!

Kom hem... han tyst framför tv:n... jag tyst.... han frågar.. "gick det bra på skolan?".... svar ja... tyst igen... han berättar att han hade plockat en fästing på sig själv... svar usch då.... tyst igen.

Jag går ut med hunden och går sen och lägger mig.. har så ont i nacken.... han gick in i barnens rum... tysta... somnar

Vaknar imorse av att han kryper ner i sängen hos mig.. ligger sked... det som han vet jag älskar, speciellt när jag mår dåligt... efter en stund så börjar jag prata.

Jag kommer vara lugn så länge du är lugn... jag kommer bråka, MYCKET om du börjar bråka... jag menar som jag sa igår.. jag kommer göra ditt liv till ett helvete.. för nu har jag inget att kämpa för längre.. tack vare DIG har min son valt att bo hos sin pappa... tack vare dig är min relation till mitt barn (som jag haft själv under många år) dåligt... han vill hellre bo hos sin pappa och hans styvmamma... DET tar mer än du någonsin kan fatta.

Tårarna rinner på mig... känner att verkligheten kommer ifatt mig

Han säger att han förstår.. han tar till sig... "men jag tror ändå att det handlar lite mer om att de precis har flyttat, han trivs i det nya"

Jag blir ännu mer besviken.... visst... han gillar sitt nya område men han hade haft bättre relation med vårt område om han hade känt sig trygg.. och sluppit all bråk oss emellan.

Han kör mig sen till jobbet... jag är tyst... han säger... "det är oerhört tungt att ta, att jag är orsaken till det hela... "

.... som om jag bryr mig???

Vem har det svårast?????

inne på samma bana

Nu är vi inne på samma bana..... Och just nu är jag mest förbannad på mig själv att jag KUNDE släppa tillbaka honom i mitt liv. Jag vet dock att det var rätt med tanke på hur dåligt jag mådde av att bo i 2a hand.. så egentligen kunde jag inte göra annat.

I fredags så skulle jag förbi min son och ex för att uppdatera hur vi skulle ha det med "boendet".. Kontentan blev att jag ska bli "varannanhelgs-mamma".. Inte riktigt vad jag hade trott för 6 månader sen... men nu är det som det är... Jag åker hem... och mannen flyger i taket för att jag inte hade informerat honom om att jag åkte dit tidigare. Sen att jag sa att snabbare dit och snabbare hem sket han i... Han surade i 24 timmar... försökte sen bli "sams" lördag eftermiddag... men si då var jag kall... tro fan inte att man kan sura i 24 timmar och sen bara släppa. Det slutar med att han åkte iväg och köpte öl... jävla galning.. han hade ju fan hållit upp i nästan 5 veckor.... söndagen SOV han bort... för att på söndag kväll börja gnälla igen... Och jag FLÖG i taket... Jag lät honom ta allt jag hade inombords.. man såg att han tog illa vid sig... Han har ljugit mig rätt upp i ansiktet.. LOVAT att vi ska hjälpas åt i vår jakt på harmoni.. det glömde han.

Måndag... Jag åker iväg till optikern.. åker hem.. och han börjar ifrågasätta mina tider, om jag verkligen hade varit där.

DÅ sa jag till honom att jag har fått nog, denna gång så får HAN lämna hemmet, och jag kan göra hans liv till ett helvete.... Ett riktigt hot.. och just nu känns det som jag kan göra det.
Vi somnade i varsin säng.... Jag gick upp imorse... gick ut med hunden.. gick in och frågade om han skulle ha bilen.. tanken var att jag skulle gå om han skulle det... och han börjar direkt.. "beror på hur du har planerat"..... svara på frågan bara..... "Jamen du ska ju till föräldramöte ikväll"... ja IKVÄLL ja..... "Men ska du hem efter jobbet då.. " ... självklart, SVARA på frågan bara... pulsen är på max eftersom han höjer rösten... vi är tillbaka... Till slut sliter jag åt mig nycklarna.. smäller igen dörren.. han öppnade.. skriker.. "tar du bilen i ALLA fall????" .. jag svarar inte

Ringer honom när jag är på väg... skriker i telefonen... "Din JÄVLA galning.. jag kom bara in för att fråga så jag kunde planera hur jag skulle göra... Jag sa redan igår att jag kan göra livet till ett helvete för dig... och jag ska fanimej NJUTA av det" ... sen slänger jag på luren
Han ringer upp när jag kommer till jobbet.... efter att han skickat ett sms där han ber mig ringa, han vill inte bråka... Nähäääääääää?????????
Fy fan säger jag bara...

Btw... Jag är skorpion... och är lojal så länge jag känner för det... för att sen bli SVART av hämnd

NU är det KRIG