cirkusen fortsätter...

Cirkusen fortsätter i mitt liv.. känner dock att jag går mot slutet.. sakta men säkert.. egentligen emot min vilja.. men han ger mig inget val.. Hur gör man när man faktiskt träffat "Mannen i sitt liv" .. och ändå inte kan leva med den personen??

Han är lika kär i mig som jag är i honom... men han tar kål på mig.

Det känns så otroligt tagiskt.. att när jag i "Medelåldern" träffat den rätta.. den stora Kärleken.. så blir det så här???

Kollade lite snabbt på "Bonde söker fru" igår.. det snackades mycket om hur det känns när man träffar den rätte... allt stämmer in på mig och mannen... och lik förbannat så slarvar vi bort det.. eller vi och vi.. jag tycker HAN gör det.

Hur långt ska man gå för att leva i en relation med en partner som är den stora kärleken... men ändå så fel för en???

Vi pratar.. pratar... pratar.... och kommer ingenstans.

Så... igår tog jag steget.. Jag gjorde slut... Jag har fram tills igår förvarnat.. han har inte trott mig.. han trodde nog inte mig denna gång heller.. det framkom lite senare... Jag höll fast vid mitt beslut även om jag verkligen kände att OM han hade börjat prata, vädja, bedyra att han ska ändra sig så hade jag tagit tillbaka honom.. Jag vill ju bara ha honom.. vill ha ett liv med honom.. på RÄTT sätt.....

.. men han var tyst.

Vaknade halv 1.. han var borta... fattade direkt vart han var.... och varför han inte kom hem... min son är hemma.... efter 40 minuter blev jag orolig... ringde.. inget svar.. skickade ett sms.. "kom hem... jag är orolig" .... Han kom hem.... näst intill nedbruten.

Idag sitter jag på jobbet.. han har lovat att ge fan i alkoholen idag.. eftersom mitt barn är där.. och så mycket litar jag på honom.. det gör han.. tills jag kommer hem.

.. och nu är det inte mina problem längre.... Det är hans val.