Kom hem igår.. Mannen var ute med hunden så jag fick några minuter för mig själv... Andades
Jag fick ett mail från honom tidigare på dagen:
"Ville bara säja att du är min goa älskling och allt.Älskar dig Din X"
Jag fick ett mail från honom tidigare på dagen:
"Ville bara säja att du är min goa älskling och allt.Älskar dig Din X"
Jag känner verkligen att han gör det, på sitt konstiga lilla sätt, och att jag känner likadant. Vår kärlek är värd att kämpa för men det känns jävligt tungt just nu.Speciellt när han inte vill/kan förstå hur jag känner.. hur jäkla illa han gör mig med sina utspel. Om jag var den vanliga balanserade iá så skulle det inte vara några problem, då skulle jag bara söga "skärp dig" till honom och sen var det avverkat.... men nu är jag allt annat än Balanserad.
Vi småpratade (kallpratade) under kvällen, om tv-program, filmer, hunden och ett kuvert som skulle skickas iväg.... men inte ett ord om det som hänt... Så till slut så frågade jag honom hur han ser på vår relation.. hur han ser på vår berg & dalbana... Jag fick inget konkret svar. Till slut har man fastnat rejält i trasslet och kan inte ta sig ur.. vi kommer ingenstans... timmarna går.... Det slutar med att vi somnar.. bredvid varandra.. men ändå mil ifrån.
Idag mår jag rent utsagt PISS... Jag har ont i min arm (musarmen), jag har ont i höften eftersom jag merparten sover på sidan, jag har ont i kroppen då jag BARA fått sova på sidan för jag blir väckt av mannen om jag sover på rygg... jag är ingen snarkare, men brukar låta mer när jag ligger på ryggen.. jag har ont i huvudet för jag sover så dåligt.. Jag har ont i stortån för att sparkade till sängen samtidigt när jag sparkade till mannen på smalbenet när jag var arg.... och framför allt är jag SJUKT trött... Jag är arg för att han väcker mig... när han får somna om och kan sova hela dagen om han vill.. medans jag ska till jobbet och jobba en hel dag... för att sen komma hem och "börja om" berg och dalbanan.
Jag mår rent utsagt PISS.
*Nu har jag gnällt färdigt*
En sak som jag känner igen i min relation är just det du skriver om kallprat i soffan. När det är problem här hemma så är det ALLTID jag som måste sätta i gång samtalet. Och ändå så leder det ingenstans. Vi ser helt enkelt olika på problem och vad som är problem. Nu vet jag inte vilken typ av person du är....men jag är en riktig känslomänniska....på gott och ont. Jag läser i regel in för mycket i det mesta :-)och många gånger tror jag att det faktiskt är jag som "skapar" problem trots att det inte finns något....helt beroende på var i PMS-cirkeln jag....eller "vi" befinner oss :-)
SvaraRaderaMän är sååååå olika oss trevliga människor :-)
Kram på dig syster!
Carina
Jag känner igen mig i dina ord.. dessvärre är det Mannen som startar upp bråken, med någon liten grej som egentligen skulle nonchaleras.. och så är det igång.. jag försvarar mig med att jag är så i obalans. Men hur länge kan man det då??
SvaraRaderaJust det där, att vi ser saker så olika.. jävlar anamma, precis så är det ju.