mannen var så arg..

vaknade alltså på morgonkvisten.. tänker först att han nog gått och lagt sig i barnens rum eftersom jag klagade på att jag aldrig får sova eftersom han knuffar på mig... så jag somnar om... vaknar sen igen strax innan klockan ringer.. hör honom tassa... får direkt en malande känsla i magen.. nu är det något igen.. *suck*

Mycket riktigt.... han hade varit och köpt några öl... några få men ändå.. denna gång hade han inte gömt undan dem bara... något han har tagit till sig i alla fall... när jag går förbi datorn kommer det.. "vem är det här??" ... Jag går in. ser ett mail i FB (jag har ju gett honom min inloggning) .. till en man som jag har ett förflutet med.. ett konstigt förflutet.. vi har flörtat i flera år... och då mannen vet vem han är... då jag skrivit rätt öppet om honom i min vanliga blogg... så var cirkusen igång.... Jag ljög först... "en kompis"... sen tänkte jag, va fan... lika bra att säga som det är.... det är "han"

Mannen var så arg.... jag förstår honom.... men samtidigt så VET jag att detta inte var något speciellt.. ett kort mail på 3 ord... kallprat... men som skickades för dryga månaden sen... men faktum kvarstår.... mailet är skickat.. till den mannen som MIN man anser är det största hotet.
Han vill inte släppa iväg mig till jobbet.. för nu ska här "redas ut".... vi sätter oss vid köksbordet och jag försöker förklara.. men hur ska jag förklara något som jag själv inte förstår?? Hur kan jag ge en förklaring på något som jag själv inte ser som något "farligt"..... men jag förstår att mannen tar det som han gör.

Det känns så oskyldigt.. för min del.. ska jag få fan för något så tar jag hellre fan för något som jag gjort

Så... där rök vår period av lugn och ro.

Nu vet man vad man har att vänta när man kommer hem...... *suck* ... helst av allt vill jag åka bort och hålla mig borta.. i flera dagar