häromdagen... när jag hade snäst av mannen.. (för något som jag själv redan glömt) ..... så fick jag dåligt samvete för att sonen var i sitt rum och kanske hörde.. och gick in och kramade om honom och sa "förlåt att mamma skriker" ...... då säger han:
- Men mamma... det är ingen FARA.... Pappa och X brukar bråka mycket mer än detta!!!
En del av mig pustade ut.. för att sonen inte tog illa upp.. den andra delen blev ännu mer ledsen för att han hade sånt liv.
Men.. efter att jag hade pratat med sonen så började jag tänka lite till, det går ingen nöd på sonen, han har 2 föräldrar som älskar honom ofantligt mycket, och som är duktiga på att visa det till honom med.
Det är ju egentligen inte konstigt att man bråkar i relationer... men just nu är det mycket.. mycket tack vare min sits, min obalans.. Så jag vill inte lägga allt på Mannen.. Nej då, jag är allt involverad i våra bråk jag med.
Nytt försök med nytt
7 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar