fredagsbråket som höll i sig

Vi rök ihop i fredags... vad egentligen kommer jag inte ens ihåg... mycket tack vare jag känner mig så utpumpad.. så slut... turbon är påslagen, alla övertidstimmar är uttagna, min hjärna går på övertid.

Jag blev så pass besviken, ledsen och "förrådd" att jag gav upp på natten... efter att jag slängt på mig kläder och ut och promenera för att gå av mig ilskan.. (som ännu inte blivit till sorg) .. hinner inte mer än in.. så börjar han igen.

Det han sa till mig... är så jobbigt att jag ens inte klarar att se det i text.. att måste ta till mig det igen.... så det får räcka med att det tog så djupt att jag blev totalt kall, tom, ointresserad. Jag sa bara... "du har rätt, jag orkar inte längre... "

Han ville veta vad jag menade.... jag menade att jag ger upp.. vi går isär

Jag menade det resten av natten.. och morgonen efter... och halva dagen..... Mannen försökte luska ut om jag verkligen menade det eller om jag bara sa så för att få en reaktion... jag förklarade att det var hela sanningen.. jag orkar inte mer.... jag vill inte mer.

Nångång under helgen så hittade vi tillbaka... en liten bit i alla fall... men det var inte lätt.. vi skrek och var elaka mot varandra.

Vid ett tillfälle... jag sliter hans korsordshäfte ur handen.. en som han fick av mig för flera månader sen..... tar den, river sönder den i 1000 bitar... inget jag är stolt över... vid ett tillfälle.. jag sparkar till honom på benet... inget jag är stolt över...

Men.... den ilskan, den frustrationen, den sorgen, den hemska känslan finns där och gror.. och blir större och större.. och större

Jag vet fan inte vad jag ska göra.......... och vet ändå att jag måste ta i det när jag kommer hem igen.....