ett steg i rätt rikning

Jag tog mig hem... väl förberedd, dvs att jag var lugn och sansad. Kände redan innan att detta var ett tillfälle jag var tvungen att hålla mig på det planet. Det plus att vara helt ärlig.. och det gjorde jag.

Kom in... han såg totalt KNÄCKT ut.. det enda jag ville var att gå fram och ge honom en stor varm kram.. men kände att det inte var riktigt rätt tillfälle.. Gick ut med hunden en vända, satte på kaffet och sen började vi.

Han var arg... Mycket arg... Men jag höll mig lugn... Svarade på alla hans frågor.. svarade på dem flera gånger eftersom han i sin vimsighet glömt vad jag svarat... hans glömskhet märkte man av här med... det som annars gör mig galen. Men nu såg jag hur jäkla jobbigt detta var för honom.. så jag svarade, svarade och svarade.

Han hade plockat fram min dator och kollat min msn-historik... och hittade ett meddelande som jag hade skickat den andre mannen för några månader sen, att jag hade hört en låt och kom att tänka på honom.... Själv kommer jag inte ens ihåg denna händelse.. Men den stämmer säkert. Grejen handlar kanske inte om VAD jag skrev, utan ATT jag skrev. Speciellt eftersom min man vet vad denna man har betytt, och hur jävla svinigt han har betett sig ibland.

Efter ett par timmar lugnade han ner sig.... mattheten tog överhanden.. hans ilska var som bortblåst.. han var bara ledsen...tårarna rann... och jag fick krama honom... förklara för honom hur jävla mycket jag älskar honom.. och hur rädd jag är för ett liv utan honom.. han sa precis samma sak.. Vår kärlek är stor.. den har stått emot många hårda vindar.

Jag sa till honom, att även om jag är fruktansvärt ledsen för vad jag utsatt honom för, så är jag ändå "glad" att det är en sanning som jag blir utsatt för, inte nån av hans demoner som inte är sant.. det är jag som sjabblat... och kan inte försvara mig där.. Jag kan inte ge honom svaren som han kanske behöver. Jag har inga svar... jag vet inte varför jag har skrivit till den f.d mannen, som ÄR ett svin.

Efter en jobbig kväll, men ändå ärlig och öppen, men tankar om framtiden, med öppenhet om vår kärlek som vi känner för varandra, så somnade vi i varandras armar. Vi låg så hela natten, varvade om att söka närheten hos varandra, något som vi annars inte gör, vi vill båda ha "space" när vi sover, men alltså inte inatt.

Innan jag gick till jobbet imorse satt jag på sängkanten.. talade om hur mycket jag älskar honom, hur mycket han betyder för mig... sa till honom att NÄR han får sina tankar igen (vilket kommer komma) så tänk på mina ord, tänk på att du betyder allt för mig, och att jag snart är hemma... sen har vi helgen på oss... tillsammans... så som det ska vara.