Jag lider mest av att inte kunna prata med någon om min jävla sits... jag både vill lämpa över skiten på någon annan men samtidigt skäms jag för att jag sitter där jag sitter.
Jag har berättat för mina nära väninnor om att det inte är "guld och gröna skogar" pga att vi är så envisa båda två och att vi har humör... men har inte berättat om VARFÖR vi bråkar.. i alla fall inte hela historien. Man är rädd för att bli sedd ner på.
Varför är det så??
Jag pratade nyss med min barndomsvän... som alltid stått mig oerhört nära.. mycket tack vare att hon alltid varit öppen med sitt liv, sina misstag. Sånt gör att man kan öppna sig. Nu till nästa dilemma.... jag sitter på jobbet.. och kan inte prata så öppet som jag skulle vilja... och hemma, så är ju mannen där hela tiden.
Suck*
Du kan inte få hjälp med att komma till en samtalsteraput genom jobbet? Alltså genom företagshälsovården?
SvaraRaderaDet hjälper jättemycket, kanske inte de första gångerna för då sitter man där o hulkar o snyftar o berättar osammanhängande o den andra personen fattar nog egentligen inte så mkt men ja..
det är helt klart en utväg... även om det känns som milslång när man bara har den i tanken.. =(
SvaraRadera