en okey kväll.... men inte perfekt

Vi hade igår en okey kväll... vi messade innan att.. "ikväll ska vi vara snälla och goa" mot varandra..... och med den tanken åkte jag hem... totalt slut.. hade en skitdag på jobbet...

Han fixade kaffe.. vi satte oss på balkongen.... sa inte så mycket... bara var.. fick en konstig känsla som jag sen konfronterade honom med.... "Har du druckit?"... Han svarade att han inte gjort det... väntade lite för han brukar alltid erkänna inom några minuter efter.. men icke... det var nog bara jag som nojjade denna gång.

Lite tjafs med sonen... om hans nonchalans.. dagen innan hade han frågat om vi kunde skjuta upp hans sovtid.. visst sa jag... "men då..... bla bla" .... han hade glömt det dagen efter... (fick sån flashback... mannen är PRECIS likadan.. säger saker och sen glömmer.... )

Jag såg på sonen att han funderade på nåt.. satte mig på hans säng och lirkade ut det... han var ledsen... det visade sig att lördagen när jag och mannen bråkade (tyst vad vi trodde.... *suck*) .. så hade mannens dotter blivit ledsen.. sonen fick trösta henne..... FAAAAAAN va ledsen jag blev när jag fick höra det.... Jag bad om ursäkt.. sa till honom att det inte var okey, att han inte ska behöva ha det så.. Han berättade att han kände sig överkörd att jag lät honom vara hos pappa lite då och då... jag förklarade att det handlar om att jag mår så dåligt att jag vill bespara honom det... för det har INGET med honom att göra........... han förstod till slut.. och vi sa godnatt

Jag började snacka med mannen.... sa att det MÅSTE till en förändring... för att utsätta mitt barn för detta kommer jag INTE göra..

Nu får det bli ett stopp!!!!