En bra egenskap tycker jag är att inte gräva ner sig själv alltför djupt, att se det positiva eller i alla fall mindre negativa i livet. Gudarna ska veta att jag ibland är långt nere i mörkret... Men så tar jag mig upp, sakta men säkert.
Värst är det nästan när man hör andra brottas med verkligheten.
Min bästa väninna är en kvinna som råkat ut för massa skit i sitt liv.. det sista var häromveckan.. Hennes 19åriga son akut sjuk.. epilepsi eller kanske hjärntumör.
Då får man distans till sitt skit... helt klart.
Vad har liksom jag att gnälla på???
Jag håller med dig. Man ska inte stirra sig blind på sina egna problem, utan titta runt omkring sig. Många gånger nästan skäms man.
SvaraRaderaKram