Mitt hjärta är tomt

I fredags åkte jag hem för att mötas av mitt ÄLSKADE barn.. guuuud vad jag har saknat honom... Mannen hade på morgonen LOVAT att han skulle hålla sig lugn under helgen och framför allt vara nykter (varför bemödar jag mig kräva honom på löften som han ändå inte håller??)

Var han det???
Icke.. Han var dragen när jag kom hem.... jag berättade att jag hade planerat att VI skulle gå på museeum i helgen, att VI skulle handla lite för kvällen... att VI skulle se på nåt program på kvällen.. och han går fan i taket.. säger till mig att jag fryser ut honom.. ??? ... Jag svarar att VI innefattar alla i vår jävla familj som är hemma vid det tillfället... Men mina ord räckte inte till.. han hörde inte!!

Han börjar svära och ha sig mot mig.. sonen gick ut och jag gick i taket.. vrålar och skriker... han säger att han ska med och handla.. att han skulle köra.. Jag blir ÄNNU mer arg.. "du tror väl för FAAAAAN inte att du ska köra en bil med mig och mitt barn i???? "

Jag går ut och slänger igen dörren..... är totalt upprörd.. mitt barn tittar på mig... tar upp mobilen och ringer min mamma.. "snälla, kan jag och sonen komma och sova över?" .. självklart fick vi det.. men vi fick åka till hennes jobb och hämta upp nyckeln då hon jobbade... Vi åker dit.. köper med oss lite gott.. myser ihop.

Jag får några sms under kvällen.. ångestladdade för vad han har ställt till mig.. ingen pardon från min sida.. han kan fan ha det!!! .. Jag trycker till honom rejält... men vad hjälper det.. det gör lika ont i mig för det.

Morgonen efter.. jag skickar ett sms "vi kommer hem" .. han ringer upp... jag lovar att hålla mig lugn, låt mig vara bara, jag drack igår.... Jaja.. jag har redan fattat.

Han håller sig någolunda lugn... nån liten grej när jag ligger i badet när han kollar min mobil och vill ha någon förklaring för ett sms... helst igår.. hur fan ska jag komma ihåg ett sms som skrevs för 3 månader??? Har jag inte tillräckligt i huvudet??

Söndagen... han är nykter.. och ångerfull... snäll.. håller sig på sin kant.. På kvällen så börjar han inse.. igen.. vad han gör.. hur trött jag är.. hur anti jag är.. och så börjar han snacka om att han ska ringa familjerådgivningen... "gör som du vill.... jag har gett upp" ... Hade du sagt det för 1 vecka sen hade jag blivit glad.. när det kommer NU.. kvällen innan jag ska på möte på soc... lägligt!!!!

Jag sa till honom att han har dödat så mycket.... Han har lovat förbättring.. Rom byggdes inte på en dag.. men han har inte ens börjat med grunden.

Fram till denna helg såg jag dock förbättring i hans drickande.. han har fallit genom ett par gånger på 8-9 veckor.. helt okey för min del.. men denna helg, när mitt barn var hemma... Jag är sårad in på djupet.

Jag har helt klart gett upp... Längtar efter Friheten