fortfarande på krigsstigen..

Kriget har precis börjat!!!

Kom hem... han tyst framför tv:n... jag tyst.... han frågar.. "gick det bra på skolan?".... svar ja... tyst igen... han berättar att han hade plockat en fästing på sig själv... svar usch då.... tyst igen.

Jag går ut med hunden och går sen och lägger mig.. har så ont i nacken.... han gick in i barnens rum... tysta... somnar

Vaknar imorse av att han kryper ner i sängen hos mig.. ligger sked... det som han vet jag älskar, speciellt när jag mår dåligt... efter en stund så börjar jag prata.

Jag kommer vara lugn så länge du är lugn... jag kommer bråka, MYCKET om du börjar bråka... jag menar som jag sa igår.. jag kommer göra ditt liv till ett helvete.. för nu har jag inget att kämpa för längre.. tack vare DIG har min son valt att bo hos sin pappa... tack vare dig är min relation till mitt barn (som jag haft själv under många år) dåligt... han vill hellre bo hos sin pappa och hans styvmamma... DET tar mer än du någonsin kan fatta.

Tårarna rinner på mig... känner att verkligheten kommer ifatt mig

Han säger att han förstår.. han tar till sig... "men jag tror ändå att det handlar lite mer om att de precis har flyttat, han trivs i det nya"

Jag blir ännu mer besviken.... visst... han gillar sitt nya område men han hade haft bättre relation med vårt område om han hade känt sig trygg.. och sluppit all bråk oss emellan.

Han kör mig sen till jobbet... jag är tyst... han säger... "det är oerhört tungt att ta, att jag är orsaken till det hela... "

.... som om jag bryr mig???

Vem har det svårast?????