lugnet

Jag fick ett sms igår eftermiddag från Mannen.. "Jag älskar dig och min vilja har inte vart att göra dig illa" ... Jag svarade inte.

Kom hem, vi åkte iväg och handlade.. Jag väldigt tyst.. Han plockade varorna men jag betalade.. Jag sa till honom på väg hem att det känns för jävligt.. Varför ska jag betala allt som HAN ska äta?!?.. (märker att jag börjar reta mig mer och mer på hans sätt) .. Han kan ju närsomhelst gå i taket och kasta ut mig.. så står jag på gatan igen.. Han svarade med sorg i rösten.. "säg inte så, det är inte så... " ... Jag var kall tillbaka.. klart det är så!!!!!

Vi kom hem.. Jag lade mig och vilade en stund.. Sen var det lugnt resten av kvällen.

Själv så väntar jag bara på utbrottet... Klart det kommer.