vi är artiga.... eller inte??

Mannen kom och hämtade mig igår.. som bestämt.. vi pratade lite.. han sa ... "du ser trött ut.. " ... själv tänkte jag.. "det var i senaste laget!!!... " .. jag ÄR trött.

Vi kom hem.. satte oss ner.. Jag berättar vad som hänt på bostadssidan.. han blir irriterad.. "okey, men då får du ta allt på en gång.. hunden.. allt.. direkt.. "

Jag suckar inombords.

Efter några andningar säger han... "jag menar inte så... självklart så tar jag hunden tills du kommit iordning.... jag var nog bara naiv som trodde att allt skulle lösa sig... jag var glad för jag var till doktorn och var så ärlig med mina problem.. jag vill verkligen inte att vi ska gå isät men förstår att du måste"

Vi avslutar kvällen.. godnatt... Jag har jättesvårt att somna.. jag vacklar... gör jag rätt?? Jag somnade innan jag hann göra något dumt... Vaknade, väckte Mannen eftersom han skulle skjutsa mig till jobbet... Vi pratar lugnt... Sen råkar vi i luven på varandra i bilen.. SKITARG.. Jag skriker åt honom vid tankstationen.. Arg som ett bi.

Slänger igen bildörren så rutorna skallrar... han åker iväg med en RIVSTART.