tankarna går fram och tillbaka

Mina tankar går fram och tillbaka.. från att det är en självklarhet att jag ska "gå vidare" i mitt liv.. söka självständigheten och det nya livet UTAN mannen... för att nästa gång tänka att ger vi bara detta tid så kanske det finns en möjlighet att vi hittar tillbaka till varandra. Jag är realist dock och känner att OM jag gör det, låter vi bli ett "vi" igen vid ett senare tillfälle så kommer han få kämpa.. slåss.. hårt.. för att få mig att tro på honom igen.

Igår när jag var där så sa han att han hade funderat på om han skulle skicka ett mail till mig kvällen innan, till min jobbmail... men hade valt att avstå eftersom han inte visste hur jag skulle ställa mig till det.. under besöket var jag ju rak och ärlig och sa hur jag kände det, om min sits.. men att jag fortfarande älskar honom, det tar man inte bort bara sådär.

Så... igår kväll innan jag gick och lade mig så kollade jag min jobbmail. och där.. där låg ett mail på mig och väntade.. mycket känslor och ärlighet.. men också förståelse för vad han gjort mig.. vad han har orsakat.. och hur det känns för MIG att bo i en främmande lägenhet.

En del av mig vill svara på en gång... men den andre delen såg till att jag skrev här istället.. vill inte ge honom "för mycket".

Jag kommer svara... men senare... men fortfarande hålla fast vid att framtiden vet vi inte ett smack om. För även om Han känner sig säker på att NÄR han får ordning på sitt liv och vill ha ett liv med mig.. så kommer tiden ha gått.. och jag fått mer distans till det hela. Jag har ingen susning om vart jag står då.