... men jag behöver NÅGOT

jag har ju förut klagat på berg - och dalbanan som Mannen och mitt liv har varit.... tänkte att den skulle försvinna när vi går isär... men faktum är att den fortgår... men istället för karusellen bestående av ilska och lycka så består den nu av sorg och längtan.. Längtan är sjukt stor.... blir förvånad att den kan vara så. Flera gånger igår så var jag på vippen att gå hem och krypa ner i VÅR säng. flera gånger vara jag på vippen och skicka ett sms och fråga om jag kunde komma hem.. Jag stod emot men gudarna ska veta att det var svårt.

Vi tog en sista promenad på kvällen med hunden.. pratade lite mer (istället för de sms som växlades innan) ... Mycket av det vi pratade om var sånt som vi redan pratat om... inget var nytt... Jag förklarade hur utsatt jag känner mig.. hur skadad jag blivit av hans sätt.. hur gärna jag skulle vilja lita på honom... hur gärna... Men nu är det som det är.. han kan heller inte lova mig något eftersom jag har skällt och gapat om hans löften som han hela tiden bryter.. "jag vågar inte lova dig något längre, eftersom jag är så rädd att såra dig igen... "

Jag försöker förklara för honom att jag är helt ute i kylan.. försöker SE det han gör... det han gör som är annorlunda än förut... visst, han står emot alkoholen.. men jag är mer intresserad av hur han kommer hantera sitt kontrollbehov, sitt humör som riktas mot mig?!?... Inga svar där ännu dock.

Jag förstår att man inte kan få några garantier... men jag behöver NÅGOT.

.. tiden från varandra är i alla fall nyttigt... Man blir mer och mer säker på hur stor ens kärlek är.