tänk så lättare det hade varit

Tänk så lättare det hade varit om man inte hade haft känslor??

Jag åkte hem en vända för att hämta min morgonrock och soda streamern.. satte oss i soffan och pratade lite över en kopp kaffe.. han var ledsen och hade sån ånger över hur han har betett sig... han sa att det sjunker in mer och mer för varje dag, hur respektlös han har varit mot mig. Han försöker inte att skylla ifrån sig, han säger att han förstår om jag skulle vara arg och spotta och svära... att han har förtjänt det i så fall.

Vi pratar lugnt och stilla.. han säger igen att han ÄLSKAR mig.. jag svarar inte på det.. vill inte ge honom det... innan jag ska gå står vi i hallen och då säger han.. "detta är ju ditt hem".. jag svarar snabbt och tydligt att så är det INTE... han är påstridig och säger att visst är det så. för honom är det mer förvaring numera när han är där själv. Jag blir då lite arg, frågar hur fan han kan säga så.. att det är att håna mig, att först slänga ut mig och sen säga att han ser vårt hem som en "förvaring"

Han blir ledsen och orolig... lite senare försöker han förklara hur han menar.. säger att han är förvirrad.. att han inte vill ha det så här.. han vill leva med mig.. han säger att han vill att jag ska flytta hem, och han flyttar ut i 3-4 månader under tiden som han kurerar sig själv.. han säger att han kan flytta till sina föräldrar under den tiden.. 30 mil bort.

Jag svarar att det inte fungerar så.. han kan inte ändra spelreglerna hela tiden.. jag kan inte bara ändra mig allt eftersom... vad händer om han efter x antal veckor/månader får för sig att det inte funkar.. och kommer hem och sen e vi tillbaka på noll igen. Ska han då slänga ut mig igen???

Nej... jag sa som det var.... att mina känslor finns kvar.. och att de inte kommer försvinna på några veckor och att jag inget kan lova.. men OM han skulle fixa ordning på sitt liv så skulle han ändå få jobba hårt för att få tillbaka min tillit.

Tänk så lättare det hade varit om man inga känslor hade för honom.