fredag igen...

fredag igen... och en del känner ÄNTLIGEN.. den andra delen funderar... hur ska denna helg bli??

Vi är barnlediga.. somnade sams efter en bra kväll (efter en stunds diskuterande) .. en kväll som vi hade närhet innan och efter vi hade lagt oss för kvällen.

Men.... mitt i sexandet så plingar min mobil.. sms sent på kvällen... *suck*.... men.. vi fortsatte.. trodde inte han skulle göra det... jag vet ju vad han tänkte... När vi var klara så skojade vi och mös... sen kollade jag min mobil... det var ett oskyldigt sms.. såklart.. han blev lugn... vi somnade.... och nån timme efter plingar min mobil igen... nytt sms... från ett nummer som jag inte känner igen... en rolig historia... säger till mannen att jag inte vet vem det är.... att jag kollar det imorgon... somnar om.. vaknar på morgonkvisten att mannen är vaken.. som vanligt.... han sträcker sig över mig för att kolla min mobil... jag får ont i magen... kan inte somna om... men visar inte att jag är vaken. Hör han rota fram något att skriva på... så han kan kolla numret han med

Min klocka ringer på morgonen.... han ligger bredvid mig och löser korsord.. smeker mig i nacken.. "är du vaken".... Mmmmmm blir mitt svar.... Jag ligger kvar en stund innan jag går upp... han är glad.. eller.. nja.. han är inte arg, inte irriterad.... lugn bara. Vi pussas hejdå...
Kommer till jobbet.... kollar vem det är.... ett ex som jag dejtade för flera år sen.. en som jag dejtade en kort tid.. men vi blev mycket bra vänner istället... Jag har inte hört av honom på ett par år.. han brukar höra av sig med några års mellanrum.. för att snacka lite skit... och väljer han DENNA period... *suck*.. När mannen håller på att förgås av svartsjuka... vilken jävla tajming?!?!?!

Jag vet ju att han har kollat detta... och därför är det väl kanske bättre att jag tar tag i detta på en gång när jag kommer hem.. och hoppas att han är såpass lugn,

Han har vid ett tillfälle sagt att jag faktiskt inte kan belastas för att nån kontaktar mig... frågan är hur han ställer sig till det denna gång???


Det känns dock skönt att sonen inte är hemma nu.... Jag slipper tänka på att han inte ska få vara mitt i smeten.

jag har inte ett hjärta av sten...

Jag har inte ett hjärta av sten.. långt därifrån faktiskt... Jag är påverkbar när mannen vill påverka.. både positivt och negativt... Och precis så har helgen varit.. Vi har vårdat vår relation.. efter att det sjönk in hos honom att jag faktiskt menade allvar... men...

.. jag vill inte vara "pojken som ropade VARG"

Jag vill stå för de orden jag säger... och säger jag att det får räcka så vill jag att det ska framgå... men samtidigt så ÄLSKAR jag denna man utöver något annat... jag sitter i en rävsax.

Vi tog oss tillbaka... var försiktiga med varandra... kände när vi skulle backa... och när vi skulle ge varandra närhet och ömhet när det behövdes... Vi klarade av det galant under helgen.. en RIKTIGT bra helg med andra ord.

Jag hade sen planerat en tjänsteresa tis-ons och vi bävade lite för den båda två.. Jag frågade hur han ville ha det.. HUR kan jag göra för att underlätta för honom.. håll kontakten var det som vi kom fram till...

Det blev en bra resa... Jag längtade efter honom så det gjorde ont... Sov dåligt för det var ensamt.. Skickade massa sms, ringde flera gånger... Och det kändes lugnt... Känslan höll i sig till ett par timmar innan jag skulle hem..

Han ringde... jag var trött.. svarade trött... han la på.. för att sen ringa upp angående "hur jag svarade i telefon" ... och jag blev grinig... vi hade några sms där vi bedyrade att vi inte ville bråka

Han hämtade mig på station.. gav mig en kram .. halvdan.. såg inte alls glad ut.. inte vad jag hade tänkt mig.. jag hade ju längtat massa... var glad att se honom.. var glad att få krama om honom. Pussar honom och känner öldoft.... Jag tar bilnycklarna..

Sen är det igång igen... han var VANSINNIGT arg.... för att jag inte trodde honom.. att han BARA drack en öl som han hade hittat i badrummet... gapade och skrek i bilen.. jag svarade lugnt till en början.. sen släppte det.. jag skrek lika mycket.

Jag trodde honom.... men hans sätt att bli så arg gjorde att jag kände olust.. kände oro för att han ville dölja något.

När han sen, efter många timmar... lugnade ner sig.. var jag i upplösningstillståndet.. arg.. vansinnig... ville vrida nacken på honom... då helt plötsligt ville han att jag skulle lugna ner mig.. för att sen lägga sig och "gosa"

Är män inte riktigt kloka?????

Sex är det MINSTA jag tänker på när jag är arg....

Vi somnade till slut... jag gick upp imorse.. gick ut med hunden.. körde sonen till skolan... snart ska jag bege mig hemåt igen.. frågan är hur denna kväll blir??

Som "tur" är... så åker sonen till sin pappa i helgen... vi är själva... antingen kommer vi spendera helgen med att bråka.... eller älska... Frågan är VAD?!?!

han ringde...

Han ringde nyss....

Meddelade mig att sonen kommer förbi mitt jobb, så jag kan köra honom till sin pappa på min lunch... (jag sa till honom det innan jag gick till jobbet, om det blir för jobbigt att gå hemma och ha ansvaret för honom)

Det bara värker i mitt hjärta... Han bryts ner... jag vill bara hem och krama honom.. säga att allt blir okey.. att han ska kämpa..

Varför kämpar han inte??

Varför kämpar han inte.. för oss?

Jag har inte haft stora krav på honom.... men de som finns MÅSTE jag ha... och vill och kan han inte ge mig det.. är det då mitt problem???

cirkusen fortsätter...

Cirkusen fortsätter i mitt liv.. känner dock att jag går mot slutet.. sakta men säkert.. egentligen emot min vilja.. men han ger mig inget val.. Hur gör man när man faktiskt träffat "Mannen i sitt liv" .. och ändå inte kan leva med den personen??

Han är lika kär i mig som jag är i honom... men han tar kål på mig.

Det känns så otroligt tagiskt.. att när jag i "Medelåldern" träffat den rätta.. den stora Kärleken.. så blir det så här???

Kollade lite snabbt på "Bonde söker fru" igår.. det snackades mycket om hur det känns när man träffar den rätte... allt stämmer in på mig och mannen... och lik förbannat så slarvar vi bort det.. eller vi och vi.. jag tycker HAN gör det.

Hur långt ska man gå för att leva i en relation med en partner som är den stora kärleken... men ändå så fel för en???

Vi pratar.. pratar... pratar.... och kommer ingenstans.

Så... igår tog jag steget.. Jag gjorde slut... Jag har fram tills igår förvarnat.. han har inte trott mig.. han trodde nog inte mig denna gång heller.. det framkom lite senare... Jag höll fast vid mitt beslut även om jag verkligen kände att OM han hade börjat prata, vädja, bedyra att han ska ändra sig så hade jag tagit tillbaka honom.. Jag vill ju bara ha honom.. vill ha ett liv med honom.. på RÄTT sätt.....

.. men han var tyst.

Vaknade halv 1.. han var borta... fattade direkt vart han var.... och varför han inte kom hem... min son är hemma.... efter 40 minuter blev jag orolig... ringde.. inget svar.. skickade ett sms.. "kom hem... jag är orolig" .... Han kom hem.... näst intill nedbruten.

Idag sitter jag på jobbet.. han har lovat att ge fan i alkoholen idag.. eftersom mitt barn är där.. och så mycket litar jag på honom.. det gör han.. tills jag kommer hem.

.. och nu är det inte mina problem längre.... Det är hans val.

jag var nära att berätta....

Mannen har vid fler tillfällen sagt att jag måste "lida" av att jag inte kan skriva så öppet i min "vanliga" blogg längre.... att jag inte kan skriva om mansideal.. om snygga brandmän, ambulansmän, om män som man ser på tv och liknande..... Jag har hela tiden sagt att jag saknar inte den delen.. däremot saknar jag sättet att kunna skriva om det som är jobbigt... om OSS... eftersom jag har lovat honom att inte tvätta vår byk på min blogg... Gissa om han har tagit till sig det??? Att jag tycker detta är jobbigt??

Vid ett tillfälle fixade jag ju en annan blogg, på samma portal som den gamla.. men den hittade han ju rätt snabbt...

Denna är han dock helt ovetande om..

I tisdags kväll var jag nära att berätta om den, så han får läsa hur jag mår, att mina talade ord inte är skitsnack.. utan att jag menar varje ord. Jag vill att han ska förstå allvaret i detta.. Att det KOMMER gå åt pipan om han inte FATTAR att det är fel väg att gå.
Jag hann stoppa mig själv dock, för jag känner att jag inte vill starta om någon annanstans... IGEN

Ibland undrar man vad man håller på med...

I perioden när vi mådde bra så tog jag ett beslut att spendera 8 timmar i bil när mannen skulle iväg och fixa en bil... Jag tog ut en semesterdag för detta... vi gjorde det igår.

Hade jag vetat hur denna resa skulle ha artat sig, så skulle jag hellre ha jobbat.

Vi råkade i luven på varandra i tisdags kväll... och så var cirkusen igång.. Eftersom jag hade sagt att jag skulle följa med för att träffa svärföräldrarna så kände jag att jag inte bara kunde ge fan i det.

Det var precis som någon skrev i en kommentar.. "hoppas det inte blir värre nästa bråk" ,,,, just under bråket så kändes det jobbigt, stort och jävligt... med lite distans nu så känns det som en vanlig fight.... Denna gång sov dock jag i sonens säng.

Vi satt och tjafsa i nästan 4 timmar... tills vi kom fram till destinationen.. då backade han... han kände olust att hälsa på föräldrarna när vi var osams.. Jag sa till honom att han kunde vara lugn... Jag skulle spela teater.. men tro fan inte att det är äkta från min sida... så fort vi sätter oss i bilen på väg hem är det tillbaka till samma sits igen,

Nu lyckades vi dock hitta tillbaka till en lugn sits så hemresan blev bra.

ia´s lista

Stänger du av mobilen när du sover? Absolut inte, den är även min väckarklocka
Vem såg dig senast naken? Mannen såklart
Hur såg du ut på högstadiet? Lång, kurvig, långt lockigt hår.. med "skinn på näsan"
Hur kommer du se ut om tjugo år? Hoppas jag åldras med behag, är inte åldersnojjig.
Hur var du på dagis? Jag var snäll som attan när jag var yngre, tog igen det massvis i tonåren sen dock
Hur är du att ha som arbetskamrat? Hjälpsam och en flitmyra!!!!
Har du celluliter? Ja tyvärr
Biter du på naglarna? Nja, när jag har korta naglar så gör jag det, låter dem växa så slutar jag.
Har du något handikapp? taskig syn.... räknas det??
Är du rädd för att få hängbröst? Är inte mycket för plastikkirurgi men skulle lägga pengar på att "hänga upp dem" igen
Tror du gud är en man eller kvinna? Gud är ingen "person"
Svär du? Alldeles för mycket
Är du trevlig mot Jehovas Vittnen? Mannens ex är ju "sån".. och henne får man ju tuppjuck på!!!
Hur homo är du på en skala 1-10? 1
Tror du på utomjordingar? Varför är vi såååå "speciella" att vi tror att vi ska vara ensamma???? Om du var tvungen att välja en maträtt att äta resten av ditt liv, vad väljer du? Kyckling!!
Vilken mat är den största missen att bjuda dig på? Blodpudding... Nejtack!!
Har du blivit arresterad? Nej
Ljuger du? Ljuger väldigt sällan, men kanske håller undan sanningen.. är det att ljuga??
Har du kysst en polis? En dejt för MASSVIS med år sen var Polis
Är du rädd för securitasvakter? Securitas??? Skulle inte tro det.... haha*
Har du någonting att dölja? Det har väl alla... egentligen??
Vad har du på din nyckelknippa? Hem-, cykel och jobbnycklar, och ett hjärta som jag fått av min son.
Skulle du kunna gå upp kl tre på natten för att hämta pojkvännen från krogen? Absolut, för en gång kanske jag också skulle behöva bli hämtad.
Kan du laga cyklar? Njääää... har ju en man till det... ;-)
Kan du fixa med bilar? Jag kan tanka, räcker inte det??
Brukar du köra om? Är dotter till en rallyförare.... haha* .. säger det något??
Kan du baka bröd? Jag är kass på matlagning.... men BAKA kan jagVet du hur man frostar av en frys? Ja tyvärr så har man ju fått lära sig det... det görs ju inte av sig själv.. eller.. ja inte MIN frys i alla fall.
Vilken serie skulle du helst leva i? Vänner!!!! .... och.. iofs.. skulle kunna tänka mig att leva i "Grays Anatomy" med... inte för jag tål blod... men McSteamy finns ju där.. ;-)