ibland är man löjligt känslig..

Jag HATAR de gånger jag känner mig onödigt känslig.. HATAR att känna mig så osäker.. HATAR att inte ha kontrollen.. kontrollen över mina känslor.

Jag har en mycket bra väninna... vi snackar ofta på telefon, ofta på FB... Hon bor många mil från mig.. Vi har känt varandra i många år.. Inför henne har jag släppt garden.. det var hon som en gång bröt ihop för att jag grät i telefon när jag hade det som värst med Mannen... och hennes anledning till att hon bröt ihop var.. "ia, jag har ALDRIG hört dig gråta förut, det gjorde så ont i mig att du mår så dåligt.. "

Vi har pratat många gånger nu att jag ska åka dit.. för att umgås.. för utelivet.. för party.. men omständigheterna.. *läs pengar* .. har gjort att jag fått skjuta upp det.

Häromdagen läste jag på hennes status att hon ev skulle åka ner åt mitt håll för att hälsa på en annan väninna...

Hur reagerar man då som väninna??

Är man glad att sin väninna kommer ut och träffar andra och mår bra??
Så som man SKA göra??

Nope.. inte jag... jag blir riktigt LEDSEN.. inte ett ord till mig.. inte ett yppande att hon ska komma förbi så vi kunde ses.

Så dök hon upp på msn idag... jag berättade att jag blev ledsen.. jag skällde inte.. sa bara att jag blev ledsen.. frågade hur HON skulle känna om jag hade skrivit att jag skulle åka till hennes stad och hälsa på en gemensam kompis??

- aha du har rätt, jag tänkte inte så långt.. SJÄLVKLART skulle jag prata med dig om detta OM det hade blivit något

Jag VET att hon inte gjorde det av ondo.. jag VET att hon skulle ha ringt mig såfort hon hade fått klart med pengar och allt var okey... men grejen är att hon inte valde mig först.

Är det typiskt kvinnligt... eller typsikt mig?????