Tankar om vänskap

Vänskap ska väl inte vara svårt?
Vänskap ska väl vara 2-väga?

Jag har börjat funderat starkt om jag ska ta upp det som tär mitt inre... berätta vad jag tycker och tänker och sen "avpollitera" henne som vän. För vänner ska väl finnas där för varandra.. och det var länge sen som jag kände att hon fanns där för min skull.

I samma vända har jag blivit vän med en annan.. som egentligen är en gammal bekant, en f.d jobbarkompisar. Vi var inte "vänner" då.. vi jobbade på olika avdelningar. Det är hos henne som jag berättat lite om min sits med Mannen, och det är hon som har lägenheten som jag ska ta till som tillflyktsort om det behövs.

Hon håller sig uppdaterad med sms, meddelanden på FB.... och jag detsamma.. Precis som vänskap ska vara?!?

Det kanske är samma sak som med män... Mister man en, står tusen åter??