löften.. eller brustna löften??

Det har hänt mycket det sista dygnet.. Kl 21:00 i lördags står han vid dörren här.. HELT KNÄCKT... "snälla, kom hem, stanna inte borta en natt till.. jag klarar inte av detta.. "

Min annars så starka man står och gråter innerligt i hallen... hela hans kropp rister... jag kramar om honom.. okey, jag kommer om du lovar att inte skrika och gapa, inte ett anklagande.. Tanken var att få ut honom ur lägenheten..ville inte ha honom här.

Vi gick hem... han pratade.. jag pratade.. han grät... igen.. och igen... "jag lovar, jag gör VAD SOM HELST.. bara du inte lämnar mig"

Vi lade oss.. han låg i min famn.. han höll mig krampaktigt... han somnade efter en stund när jag masserade hans huvud... efter en stund slutade jag.. och han vaknade direkt och var orolig... Han släppte mig inte på hela natten.

På morgonen vaknade jag... han smekte mig lätt på ryggen... tankarna dök upp hos mig.. "vad ska jag gör nu.. hur kommer denna dag fungera.. "

Det är då han överraskar mig.. hela dagen så är han öpppen och sårbar.. håller fast vid att "jag gör vad du vill bara..... " .. Jag sa till honom att jag inte tror på något han säger... han har sagt så mycket under detta år... som jag har gått på. Jag säger till honom att jag älskar honom men att jag håller fast vid mitt beslut.. att jag letar efter ett nytt boende.. och när jag får en så kommer jag flytta.. MEN.. jag är inte den svikande personen.. tar han tag i sina problem så kommer jag finnas där som stöd.. så länge jag ser att han tar tag i sitt liv.. Men jag vänder direkt om han börjar med sin nojjiga sida. Jag har fått nog med det.

Hela dagen igår spenderade vi tillsammans.. mycket prat.. Han sårbar hela tiden.. Han berättar att han fullt förstår hur jag tänker och varför jag gör som jag gör.. Han berättar om sin största rädsla, att han tar tag i sitt liv... och inte hinner visa mig sin framgång innan jag träffar någon annan.

Själv tänker jag då... det finns inte på världskartan att jag skulle svika en människa som jag dessutom ÄLSKAR... Men allt behöver han inte veta.

Jag håller fast vid att mitt beslut att hitta ett eget hem... och att jag inte accepterar att gå tillbaka till det vi hade innan.