att se fram emot livet.. men samtidigt längta till det förgångna

Jag har en dipp... längtar efter Mannen och hans varma famn... men samtidigt så vet jag att det inte är DEN famnen som finns där just nu... Nu är han den där jobbiga personen... och eftersom jag nu satt igång jakten på livet som SJÄLVSTÄNDIG så måste jag jaga bort den bilden.

Jag vill inte vara på FB... för där finns massa minnen... kort på min vackra Man.. på mannen som gjort mig så förbannat lycklig..... Men jag måste hålla kvar bilden på den mannen som sårar mig hela tiden.

Jag får inte glömma..... att HAN inte ser vår relation som lika viktig att kämpa för... för då hade vi aldrig suttit här på varsitt ställe.

Jag känner mig ensam.... 2 timmar in på min semester.