Det är semester, och jag har svårt att hitta hit för att inte lämna fotspår till detta ställe. Jag är lika inne på att lämna mannen, väntar bara på att en bostad ska komma min väg. Hur lång tid det kommer ta vette sjutton. Vi går som 2 tysta zombies hemma, han är lugn då han har gigantisk ångest för han sabbade till det i lördags. Tar det en annan gång.
Jag är i min väninnans lägenhet för att göra lite ärenden på datorn som jag inte kan göra hemma.
Jag dras mellan en självklarhet att vi är ett avslutat kapitel till att det gör ont i kroppen på mig för jag längtar att få vara i hans famn.
Fan va jobbigt...
Nytt försök med nytt
7 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar