på säkra sidan

Igår var en bra kväll.. Jag blir alltid så förundrad på hur olika stilarna är på Mannen, han är helt underbar när han mår bra, och rent för jävlig när han är på det humöret. Det är med sorg i hjärtat som man känner att det är på väg att gå utför. Det KUNDE vara så bra.. Kärleken var så stor (är) ... den är så perfekt på alla plan när vi är synkade.

Men.. sanningen är ju så att hans sämre sida tar överhand och jag kan inte leva så.

När det är bra så tänker jag.. det kanske är på väg att ändras.. han kanske kommer genom fasen.. han kanske mår bättre med tiden.. då får vi ju så här bra hela tiden.. då ÄR han ju mannen jag vill ha och leva med.

När det är bra är vi väldigt öppna och nakna i vårt sätt att tala... inga hot, inga anklagelser.. vi bara talar om sanningen och dess påfrestningar.. Då är han helt ärlig och förstående och framför allt så VET han att det är hans sätt som gör att vi bråkar så.

Då tänker jag... att stå ut så blir allt bra.. MEN

EFtersom jag börjat min jakt på ett nytt boende.. och när (OM) jag någongång får en så tar jag den... och skulle det MOT förmodan ha ändrat sig något med honom så får han flytta med och JAG står på kontraktet... för DETTA gör jag aldrig om!!!

För osäkerheten att helt plötsligt kunna sitta på gatan med inget tak över huvudet vill man inte vara med om...... då sitter man nog snart på den där parkbänken med en pava i handen kan jag tänka mig... och SÅ långt vill väl ingen hamna???