en helg i lugnets tecken...

Kom hem på fredagen.. han var glad.. sonen var hemma.. de hade gjort massa saker tillsammans under dagen... lite senare berättade jag vem det var som hade sms´at.. okey, bra att du berättade svarade han mig...

Vi hade flera timmar i lugnets tecken... sen började han med något... och fortsatte med.. "låt inte detta bli något stort".... men då var jag redan arg.. och trots att sonen var hemma så skrek jag lite... inte lika mycket som vanligt men ändå... till slut kom sonen in.. "kan ni inte sluta nu??"

Det stagnerade..... och jag mådde pissigt.

Dagen efter.. jag skjutsade sonen till sin pappa.... efter några timmar ringde hans pappa... "vi måste prata... sonen mår dåligt av ert bråkande.. "

Vi bestämde att jag (och ev mannen) skulle komma förbi vid tillfälle för att snacka... i första läget kändes det okey. eftersom vi har den sortens relation... men när tiden går så känns det olustigt som satan.. sa till mannen att jag förstår om han inte vill följa med.. jag menar.. han har träffat dem några få gånger.. inte vill man sitta där och snacka om sina problem?!?

Jag vet ju att sonens pappa inte är ute efter att kasta skit på oss för detta... mer att sonen ska få möjlighet att prata om hur dåligt han mår över detta.

Jag och mannen snackade rätt ordentligt om detta under lördagkvällen.. jag har ju sagt innan att OM jag lämnar honom, så kommer jag inte göra det för att jag träffat nån ny, utan för sonens skull, vill INTE att han ska leva i en familj där det är mycket bråk.

Vi tog ett gemensamt beslut att vi måste skärpa oss.. Vi måste hitta en väg.. Han mådde också dåligt över att min son mår dåligt.

Denna helg har vi haft hur lugnt som helst.. Vid ett tillfälle så var vi på väg att hamna i den filen.. men vi styrde bort från det... Igår kväll så hade vi en liten dust.. som var "normal".. som avslutades rätt snabbt....

Det går framåt alltså..... Sakta