tystnad, lugn men ändå ångestfyllt

Igår så hade vi en lugn kväll igen.. på varsitt håll en del av kvällen och en del av kvällen ihop.. inte osams men ändå på avstånd pga allt som hänt.

Anledningen till ångesten.. och oxå en del i varför vi pratade igår, lugnt.. var att jag fick det bekräftat det som jag vetat skulle komma, att min son skulle sparka bakut.. Han har berättat för sin pappa att han inte vill bo hos oss så länge vi bråkar. Trots att jag visste det skulle komma, så blev jag otroligt spak och stressad. Jag har dessutom hela tiden sagt till Mannen att NÄR jag lämnar honom så är det pga min son. Jag är uppvuxen med föräldrar som alltid bråkade, och det var fruktansvärt.

Jag berättade för Mannen, han blev helt klart omskakad.. Han sa saker som.. "om vi ändå hade fått någon förvarning om hur han tänkte... " ... Jag satt frågande.. Hur kunde han ha missat det?? Lyssnar han så lite på mig?? Jag har sagt massvis med gånger att jag har det på känn. Jag har pratat med sonen, mannen har pratat med sonen när det hänt något. Men han är lite av en mussla.. säger inte allt han känner.

Mitt ex tog det dock bra... inget klander.. han frågade mer om vi var på upphällningen eller om vi försöker jobba oss ur det hela.