att känna sig fast

Äntligen måndag... och jag kan andas igen.. några timmar.. även om morgonen började med ett bakslag som hette duga.. detta efter en söndag som var fylld med frågor, bråk, sex (flera gånger) mys, närhet. tjafs. gråt och skratt... så hamnade vi i luven på varandra... blir så ledsen och ångestladdad.. vill inte leva så här.. VILL INTE.

Om jag hade haft min lägenhet kvar hade jag packat en väska och släppt detta för länge sen. Problemet, vilket är ett STORT problem är att jag har betalningsanmärkningar och får då svårighet att hitta en ny bostad.. Sitter lite i rävsaxen och har inte så mycket val än att stå ut med hans påhopp och snack och bråk så länge... Jag känner mig otroligt ensam i denna stund. Vet fan inte vart jag ska ta vägen. Med en stor hund att släpa med sig gör ju inte saken lättare. =(

Att erkänna sig som en förlorare och åka hem till mamma eller nån väninna är inte riktigt min grej.

Frågan är hur länge jag orkar bara?!?!

.... får väl bli ett tält på gräsmattan utanför jobbet då... *suck*