det är fan så man skäms..

När jag tänker tillbaka på vår resa.. och vart vi sitter nu.. så skäms jag.. vart har den rakryggade, självständiga ia tagit vägen??

Hon låter mycket när vi bråkar.. gapar och skriker.. då är jag inte tyst.. jag är egentligen inte tyst annars heller.. men nån liten bit av mig har försvunnit under resans gång.. allt för jag så många gånger TROR att mannen kan ändra sig.. att han VILL ändra sig.

Igår kväll fick jag en sån tanke.. vi hade smågnabbat.. styrde bort det hela.. för att till slut hamna framför datorn tillsammans.. motvilligt från min sida skall noteras.. Han hade letat info om alkoholskador.. hittade en sajt där man kunde svara på frågor för att få veta vart han stod.. han fyllde i på det sättet som han drack innan han träffade mig.. inget snack om saken.. han hade stora alkoholproblem.. Nu har han inte druckit på 2 veckor.. tacka fan att kroppen skriker.. på ett sätt eller annat.. Han sa att han inte känner något "sug" men att han känner sig tom och irriterad hela tiden.... vi pratade en stund.. jag sa som jag tänkte.. han måste ta tag i detta.. NU... annars överlever vi inte.. han höll med.. "jag lovar, jag ska ringa någon alkoholklinik imorgon.. jag lovar.. jag förstår att jag inte kan fortsätta så här.. "

Han öppnade upp rejält.. talade om missbruket han har haft... men oxå om tankarna... "Vem ska ta mig på allvar, jag ser pigg och fräsch ut"

Men... sen brakade det samman lite senare i alla fall.. han tyckte att jag var kall och elak eftersom han öppnat upp sig så... själv så tycker jag att han har sårat mig så mycket genom resans gång.. vem har då varit här och plockat upp mig.. inte han i alla fall... Han tog MINA 2 flaskor vin.. de som han lovat att ge fan i.. "för vin är inte hans grej.. "

.. jag var så arg så jag kokade.. jag slängde en kryddburk i golvet, skrek så fönstrena dallrade.... slog honom... fy så arg jag var...

Jag åkte hemifrån.. för att slippa vara den som vädja att han ska låta bli.. han måste jobba med sig själv.. han måste själv avstå.. jag orkar inte vara den som får honom på rätt spår.tog sen bilen en vända.. åkte ner till vattnet.. satt där och lugnade ner mig.. Vatten är MIN grej.. helt klart.

Åkte sen hem... satte mig i soffan.. han satt i barnens rum.. kollade datorn... hade hällt upp vin i glaset... okey... jag sa till honom bara.. "sov här inne i natt.. och våga inte komma och tjöta på mig under natten.. "

Han höll sig tyst..

Åkte iväg till jobbet.. vet inte hur mycket han drack igår...

Just nu är jag så där velig igen... suck*
VARFÖR flyttade jag ihop med honom??
Jo.. för jag älskar honom... såklart