närmre och närmre slutet

Det är med sorg i kroppen som jag inser att detta inte funkar.. vi kan inte få detta att funka.. När allt är bra så är det LYSANDE... När allt är dåligt så är det katastrof.

Igår rök vi ihop igen... rejält... Jag skrek i telefon, ord som idiot, galen fitta kom över mina läppar... Tankar som HATAR poppade upp i min hjärna.. Känner mig maktlös... Han tycker att jag inte kämpar.. (?!?!?!) Jag var så arg på väg till jobbet så jag bara SKREEEEEEK..... i bilen, där ingen hör. Det kändes skönt, men samtidigt så jävla frustrerande..... Varför klarar vi inte av detta??

Fick ett mail under dagen där han inte försvarade sig, han anklagade inte.... men kom med förslag, tankar om vad som gick fel... Timmarna gick... efter jobbet åker jag en vända... och han ringer... förbannad och misstänksam.. Vart är du på väg???

Och karusellen är igång igen... *suck*

Kommer hem... han säger på en gång att han druckit öl.. tysta.. inget bråk... bara meningar om att vi ska gå isär.... Jag är tom på ork... tom på energi.

Somnar... vaknar... somnar .... vaknar..... Lägger mig på soffan eftersom han var orolig