Igår klagade han på att jag tittade bort, var disträ, när han berättade om något.
Jag förstår vad han menar, och kan hålla med, det är inte ett bra sätt, klagomålet är berättigat.. MEN.... I den sitsen stod vi i matkön med en vagn full med saker som skulle upp på bandet.. plus att han är den sista människan som ska prata om att vara lyhörd när det gäller att lyssna aktivt.
Man ska inte kasta sten i glashus
Efter att jag svarade att jag förstår, han har en poäng, så fortsätter han..... och sen blir han sur och martyr-aktig när han tycker att det TYDLIGEN är hans "Jobb" sen att rätta till det... att jag inte ska göra en stor sak av det... Skadan är redan gjord, HAN startade det.
Imorse så tar han sen upp min morgonrutin, mitt snoozande och att sonen och jag kommer upp för sent, för det är köer... På surt sätt... När han VET att vi är väldigt känsliga just på mornarna... Säger sen IGEN, gör ingen stor sak av detta... Skadan är redan gjord, eftersom jag tycker att han borde ha sagt det redan dagen innan. Inte när jag är nyvaken.
Sen tar han upp att han kan tycka att det känns "taskigt" att han minsann får gå upp vid den tidpunkten, när han kanske sover som bäst.... Mitt försvar är att han gått med på denna situation när vi valde att flytta ihop. Ingen vits att komma och gnälla om det sen?!?
Sen att HAN minsann kan krypa ner i sängen för att vila X antal gånger är en annan sak. Jag däremot måste till jobbet med jobbiga tankar och känslor... för att sen komma hem och ta tag i detta....
Fegt att komma med kritk för att sedan, när skadan redan är skedd, ta tillbaka det och "släta över" och mena på att det inte var så farligt.
SvaraRaderaDet är ju uppenbarligen något han stör sig på, så han har ju ett val att antingen säga något eller hålla klaffen. Man kan ju inte fega med ett mellanting.
Jag har läst lite i din blogg och det slår mig att så som ni har det hade jag o min ex-sambo det innan vi bestämde oss för att gå isär. Ingenting han gjorde var bra för min del, hur han tuggade, hur han stängde dörren, hur han rörde i koppen.. ja du fattar.
Tror tyvärr att det är svårt att bryta ett sånt mönster när det väl har kommit i rullning..hur kom det sig att ni valde att flytta ihop?
Jag har aldrig sagt att jag själv är en lätt människa att leva med, långt därifrån faktiskt. Jag har mitt humör. Men jag känner att jag försöker i alla fall. Han försöker säkert han med, han säger det i alla fall. Jag känner att han gör det med, men kanske inte på RÄTT saker.
SvaraRaderaJag tror oxå att det är svårt att bryta ett sånt mönster och vi kommer säkert göra varandra galna innan vi kommer så långt, men kärleken är stark.. ÄN så länge skulle jag säga.
Tack för att du läser och tycker.